Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hans Forssell: H. Th. Buckle. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
464 H,. TH. BUCKLE.
Allt detta strider ju icke mot det möjliga förhållandet, att på hans
- gods fans ett brygghus, men är tydligen oförenligt med den karak-
ter, som B. vill tillerkänna den väldige statsmannen, då han upp-
räknar honom bland de revolutionsmän, hvilka verkligen hörde till
<the dregs of society”, bland de verklige skräddare, skomakare,
slagtare, betjenter m. fl. som stego till befäl i independentarmén. —
Det är icke stort bättre, när vi s. 311 om Richelieu få veta,
huru "hans försök att tillintetgöra den franska adelns makt slogo
helt och hållet fel” och derefter i en not helt diktatoriskt förkla-
ras: "Den vanliga åsigten är, att Richelieu tillintetgjorde deras in-
flytande, men detta misstag har sin grund deri, att man förblandar
social och politisk makt . .. . Adelns verkliga makt var social,
och denna kunde hvarken Richelieu eller Ludvig XIV förminska".
Yttrandet är alldeles i Buckles stil. Det oförnekliga faktum är
dock, att Richelieu i det närmaste uppnådde hvad han åsyftade:
att krossa den politiska motståndskraft, som låg i aristokratiens
sjelfständiga utöfning af styrelsen i provinserna. Med denna aristo-
kratiska styrelses upphäfvande föll den sista af de rättigheter, hvarpå&
adeln kunde grunda någon makt. Den behöll en hop rättigheter
och sociala företräden, men alla af sådan art, att de snarast med-
förde vanmakt. Den blef hofadel och tjensteadel, en adel med idel
privilegier, utan adliga skyldigheter. Vi tro icke, att någon förf.
som skrifvit öfver detta ämne, gjort sig skyldig till den förbland-
ning B. åsyftar.
Men dét vore en otacksam sysselsättning att leta efter dylika
fel, som ju icke äro så öfverraskande i ett arbete af slik omfatt-
ning och på sådant sätt hopkommet. Desamma bevisa för öfrigt allt
för litet om dess karakter, i jämförelse med den fjerde gruppen af
fel, till hvilken vi nu skola öfvergå, och som i sjelfva verket
nästan fyller hela den rent historiska afdelningen af arbetet. Ett
och annat af detaljfel få vi dervid också tillfälle att i förbigående
anmärka.
Det är ett för Buckles författareskap högst betecknande drag,
att man vid genomläsningen af hans arbete knapt finner ens ett för-
sök till uppfyllande af det storartade löfte, som bildar sjelfva
kläppen i den stormklocka, han låter ljuda i arbetets första afdel-
ning, och hvilket sarrat så månge att tro på on ny eröfring i veten-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
