Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hans Forssell: H. Th. Buckle. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
H. TH. BUCKLE. i78
situation, som Richelieu sjelf tydligt har tecknat i sina membiter.
Att de såsom protestanter denna gång eftersträfvade styrelsén
öfver Frankrike, låter sig ej heller af deras akter bevisa; de ville
häfda de politiskt-roligiösa fri- och rättigheter, som de alls icke
utan skäl ansågo hotade, och de gingo: dervid tillväga med en ha-
stighet och oförmåga att bedöma sina krafter, som visst icke anty-
der några högre politiska planer.
Men hvad som är så tydligt, som något historiskt faktum kan
vara, det är att allt det som Buckle förespår Frankrike, för den
händelse att protestanterna skulle hafva segrat, det inträffade ej
långt efter sedan katolikerna hade segrat och protestanternas mot-
ståndskraft blifvit bruten. Den första och omedelbara följden af
Richelieus seger var väl icke religionsförföljelse, men den var ned-
brytandet af alla de’skrankor, som hindrade en sådan. Derur upp-
växte sakta men oemotståndligt den kungliga franska absolutismen
och uppväxte i förbund med och stödd af den katolska kyrkan.
Richelieu, en Gallican af första rang, släppte inga Vatikanska grund-
satser in i sin politik; men dessa bidde som alltid sin tid, och när
tillfället kom, infunno de sig i de politiska rådslagen. Ludvig den
XIV och jesuiterna gjorde verkligen det värsta af allt hvad Buckle
försäkrar oss om, att protestanteraa skulle hafva gjort.
Förklaringen till de anförda yttrandena om denna märkeliga
strid är imellertid mycket lätt funnen. Den ligger deri, att Buckle
aldrig ser mer än en sida af den historiska verklighet han betrak-
tar. På detta ställe har han, såsom oftast händer, så försett sig
på den religiösa toleransen, att allt annat för honom försvinner till
en obetydlighet. Richelieu var tolerant, likgiltig för teologiska tvi-
ster; de franska protestanterna stodo ännu qvar i "vidskepelsens”
och "trosnitets" förnedring. Deras förnämsta ledare hade visser-
ligen växt ifrån dylik råhet; med en större "”bildning” hade de blif-
vit mottagliga för den skeptiska andan”, "vidgat sin synkrets’",
fattat "likgiltighet för tvister, som på flertalets sinnen utöfvade stort
inflytande", och efter sin förre upplyste monarks, Henrik IV:s exem-
pel, bytt om religion. Men, ty värr, var den verldsliga andan icke
lika mäktig hos det lägre folket och det <okunniga" presterskapet.
Hos dem fortlefde hatet mot Babylons sköka; de voro nog för-
Svensk Tidskrift. 18172. ö:te häft. 32
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
