- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / 1872 /
497

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Carl Gustaf Malmström: Det Pommerska kriget och Fersens Memoirer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DET POMMERSKA KRIGET OCH FERSENS MEMOIRER. 4197

framryckandet lemna det fiendtliga Stettin på sidan. Hamilton, ehuru
inseende att "ingen rätt grundad operation kunde företagas", för-
sökte dock att skaffa de svenska vapnen sysselsättning i förening
med bundsförvandterna. När han utan någon fast plan inryckte i
fiende-land, mötte honom först en uppmaning från den Ryske härens
anförare att samverka med honom, som då höll på att belägra
Kuästrin. Fastän misstroende Ryssens afsigter framryckte Hamilton
i den angifna riktningen, tills han fick underrättelse om slaget vid
Zorndorf, hvarefter något vidare tal om förening icke afhördes från
Ryssarne. TI stället uppdök ett förslag, att Svenskarne skulle förena
sig med den Österrikiska fältmarskalken Daun, som opererade i
Sachsen. För att göra en sådan förening möjlig tågade Hamilton
till Neu-Ruppin, der han afvaktade Dauns rörelser. Men då denne
nödgades vika tillbaka från Elbe mot Böhmiska gränsen, så måste
Hamilton också vända om och åter närma sig Oder. Han sökte nu
förmå Ryssarne till någon samverkan, åtminstone så mycket att
begge härarne kunde stödja hvarandras vinterqvarter i fiende-land.
Men fåfängt; Ryssarne drogo sig tillbaka till Weichsel, och Sven-
skarne måste åter gå bakom Peene. För det Svenska högqvarteret
var det emellertid klart, att Ryssarne voro de enda, med hvilka en
samverkan kunde blifva möjlig och föra till något mål, och att detta
mål i första rummet borde blifva eröfringen af Stettin, Men Höpken
förkastade tanken derpå, öfvertygad att Ryssland icke ville bidraga
till någon framgång för Svenskarne, och att gemensamma krigspla-
ner endast skulle föra till inbördes split och tvister och bringa det
ömsesidiga national-batet i dagen. Under påtryckning af genera-
lernas önskan och allierades råd öppnades visserligen underhandlingar
härom i Petersburg; men de fördes förmodligen å ömse sidor utan
uppriktighet och "ledde icke till något resultat. Svenska hären förblef
isolerad, och derigenom ur stånd att kraftigare inverka på krigets gång.

Ett företag, som lifligt retade den Svenska regeringons inbill-
ning, var intagandet af den Preussiska hufvudstaden, och flera gånu-
ger afgingo uppmaningar derom till det Svenska högqvarteret. Vis-
serligen skulle en sådan bragd hafva mäktigt verkat på kannstö-
parne så väl i Stockholm som annorstädes, och särdeles skulle det
väl hafva varit en fröjd för åtskilliga rådsherrar att få i underdå-
nighet aflemna berättelse derom till Hennes Maj:t drottningen. Men

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 4 21:41:19 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1872/0501.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free