Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Carl Gustaf Malmström: Det Pommerska kriget och Fersens Memoirer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XY
DET POMMERSKA KRIGET OCH FERSENS MEMOIRER. 501
detta genom att i instruktionen för Ungern Sternberg väl icke all-
deles förbjuda krigskonseljer men dock ålägga öfverbefälkafvaren
att dervid alltid följa det rådslag, som närmast instämde med Kongl.
Maj:ts i instruktionen gifna föreskrifter. . Bland officerarne rådde
från riddarhuset en jämlikhets-känsla, som väl, icke förde till uppen-
bar olydnad i fält, men som födde vanan att granska och häckla
det högre befälets anordningar och icke kunde vara helsosam för
en sträng disciplin. Och när riksdagen inbröt, då ville alla, som
kunde, vara med om dess strider heldre än vapenleken med Preus-
sarne; det var lättare att på riddarhuset anklaga generalerna än
att vid hären lyda dem, och man bevakade bättre sin fördel och
sin "tur< genom memorialer i Stockholm än genom krigsbragder i
, Pommern. När man betänker, att den svenska officeren i allmän-
het hade blifvit ryckt från sitt boställe, sin familj och sitt landt-
bruk för att utsättas för farorna och försakelseroa i ett krig, hvars
rättmätighet eller nytta af de flesta bestriddes, — att han, om han
var adelsman, visste att han om ett eller annat år skulle på jämlik
fot möta dem, af hvilka har nu måste mottaga ordres, och då kunna
ställa dem till rätta för hvad som nu icke behagade honom, — att
han betraktade sin tjenst såsom en egendom, den der icke kunde
honom fråntagas, så vida han icke kunde öfverbevisas om bestämda
tjenstefel, — att han, endast med samma undantag, ägde rätt att i
sin tur befordras till högre tjenst, men att denna befordran icke
kunde påskyndas genom några bragder, — att han, om han frivil-
ligt tog afsked, fick ersättning i penningar för sin tjenst såsom för
annan egendom, den han afstode; men att om han stupade under
fullgörande af sin pligt, hans familj icke fick någon sådan ersätt-
ning "); när man betänker allt detta, så må man väl erkänna, att
institutionerna tycktes enkom beräknade på att göra den svenska offi-
ceren så litet som möjligt lifvad för krig och djerfva äfventyr. Att
hären det oaktadt räknade många utmärkta officerare, som i pligt-
känsla, tapperhet och nit icke stodo efter för andra tiders och an-
dra länders, det visar, att anden var bättre än institutionerna, men
det kunde dock icke i allo om intet göra verkan af dessa.
+) Detta var en följd af reglementet för sarméens pensionskassa. an-
taget vid riksdagen 1756.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
