Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Harald Hjärne: Arkeologi: (H. Hildebrand: Svenska folket under hedna tiden)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARKEOLOGI. 521
rande än följande (sid. 44): "Den yngre kulturens former, som
aflösa den äldres, ega bland dennas intet, som kan räknas för tidi-
gare utvecklingsstadier. Allt framstår främmande, nytt, till sin upp-
rinnelse oförklaradt’".
Kommentarierna göra sig sjelfva. Har då modellen till den
ovala spännbucklan, i likhet med Mars sköld hos romarne, fallit
fullfärdig från skyarna rakt ned i "Färentuna, Sollentuna, Vallen-
tuna eller Säminghundra härad"? Något mystiskt måste det vara
med detta spänne. Ty huru annars förklara, att oaktadt svearne
hafva bott i sydöstra Upland sedan Kristi födelse (sid. 98), detta
deras nationella palladium icke kan af fornforskningen uppvisas
förr än många århundraden senare?
"Detta är hvad man kan säga om de bevis för en ny invan-
dring från östern, hvilka förf. hemtar från de egentliga fornsa-
keraa. Rec. vill icke tro, att hr Hildebrand anser för sveakultu-
ren, d. v. s. för den yngre jernåldern karakteristiskt, att man så-
som ornament "”lindade ormkroppar i mångfald om hvarandra" (sid.
131). Ormkroppar förekomma ju på de berömda guldhornen (se
teckningarna i Stephens” runverk), likaså på åtskilliga guldbrak-
teater (se Aarb. f. 1868 sid. 139 m. fl. st.). På ett spjutskaft i
Kragbdhul mossefynd (från fjerde eller femte årh. efter Kr., se En-
gelhardt, "Kragehul Mosefund", sid. 11) finnas ganska utbildade
drakslingor (anf. arb. sid. 5). Alla dessa föremål tillhöra den
äldre jernåldern.
Hr Hildebrand stödjer sig äfven på de äldre runinskrifterna,
deras språk och runalfabetets karakter. Hvad språket boträffar,
uttalar han sig utan bevis för Gislasons åsigt, att det har tillhört
ett folk, som stått midt emellan sydgermaner och skandinaver. Han
säger om denna uppfattning, att hon "svarar mera emot de an-
tydningar, som fornsakerna gifva vid handen" (sid. 119;. Det är
svårt att inse, hvad fornsakerna hafva med den frågan att skaffa,
så mycket mera som förf. på ett annat ställe (sid. 98) skarpt
skiljer emellan "de verkligheter, som fornsaksstudiet bjuder’’ och
<gpråkvetenskapliga undersökningar". Hon kan endast och alle-
nast lösas på filologisk väg. Huru den eller den ljudöfvergången,
den eller den verbalformen skall förklaras, dertill kunna hvarken
svärdsfästen eller spännbucklor lemna det ringaste bidrag. Vidare,
Svensk Tidskrift, 1872, 6:te häft. : 30
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
