- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / 1872 /
552

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Hans Forssell: H. Th. Buckle. II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

552 H. TH. BUCKLER.

utveckling oändligt mycket mera fullkomnad; för vårt herravälde
öfver naturens krafter, för vår kapitalstyrka, vår arbetsskicklighet,
för snabbheten i våra samfärdsmedel, spridningen af teoretiskt ve-
tande m. m. fins det knapt någon gräns, bortom hvilken våra efter-
kommande ej kunna tänka sig ett ännu högre ideal af mensklig -
fullkomlighet. Men nu är frågan: ligger civilisationens lifstråd och
kärna så uteslutande i dessa moment, att vi med Buckle kunna
påstå det civilisationen endast beror af vetandets förråd, vetandets
riktning och vetandets spridning (s. 131), eller fordras det för
mensklig utveckling och framsteg i civilisation ännu något annat?

Bevisen för sin sats har B. velat framlägga i en undersökning
om toleransens framsteg och om krigens aftagande, hvilka enligt
hans förmenande alls icke varit en följd af "moraliska känslor eller
lärdomar” utan endast af intelligensens "uppfinningar och upptäckter”.
Nu är det visserligen något svårt att rätt förstå bevisningens gång,
och sjelfmotsägelser saknas ej heller: på det ena stället (s. 133)
heter det, att intoleransen och krigen "ej blifvit minskade af den
sedliga förädlingen, men vikit för de intellektuela upptäckterna,"
der således en sedlig förädling förutsättes — på det andra stället
(s. 131) åter, att "i mensklighetens medfödda sedlighet eger, så
vidt vi kunna se, intet framåtskridande rum," -— der således sedlig
förädling förnekas, — på ett tredje ställe (s. 109) att mensklig-
hetens "moraliska åsigter om kriget," d. v. s. deras åsigter om
krigets moraliska förkastlighet ej "under många hundrade år "under-
gått någon förändring. På ett ställe (s. 106) heter det, att oför-
dragsamhetens stora motståndare är "icke mensklighetskänslan, utan
upplysbpingen" på ett annat (sid. 104) att den religiösa förföljelsens
<bevekelsegrunder äro ur moralisk synpunkt oklanderliga;" men
några rader ofvanför säger samme förf. ,att straffa en enda men-
niska för hennes religiösa åsigter är helt säkert ett brott af mör-
kaste slag". Således åter rena motsägelser. Man är derför något
osäker, huruvida förf. menar, att moralens ringa inflytande till bort-
tagande af intolerars och krig beror derpå, att dessa bägge före-
teelser äro ur moralisk synpunkt indifterenta, eller derpå, att de,
ehuru moraliskt förkastliga, dock äro oberoende af menniskornas
moralitet. Men i hvilketdera fallet som helst är bevisningen lika
ohjelplig. Ty är t. ex. intolerans något moraliskt indifferent. hvilket

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 4 21:41:19 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1872/0556.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free