Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Hans Forssell: H. Th. Buckle. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
H. TH. BUCKLE. 565
öfver de moraliska," här som annorstädes utgår från en, ehuru
för honom sjelf omedveten, ethisk dogm, grundad på analys af
«den individuela själen". Klart är också, att hvarje allvarlig mot-
sägelse mot hans historiska åskådning måste stödja sig på en mot
havs motsatt uppfattning af begreppet moral, inför hvilken ve-
tande och makt öfver sinligheten visserligen äro väsentliga moment i
den sedliga karakteren och för dess utveckling, men ingalunda den
sedliga karakteren eller moraliteten sjelf. Det är ett enkelt faktum
ur erfarenhetens verld, att den makt, som ligger i förmåga att be-
räkna och ändamålsenligt använda de sinliga krafterna, våra egna
såväl som den yttre verldens, icke i och för sig är god eller mo-
ralisk, utan kan riktas på onda så väl som på goda ändamål. ’ Vi
måste derför söka sedlighetens väsen i något annat, nämligen i
kunskapens och maktens användning för sedligt goda syften. Det
handlande, som gör den ändliga tillvaron, det ändliga subjektet
till högsta och enda syftemålet, är i sig osedligt, och det blir ej
mindre osedligt derför, att det begagnar stor makt och mycket ve-
tande. Icke heller kunna någonsin kunskap och makt ensamma för
sig vara den princip, ur hvilken sedlighet ovilkorligen följer: de
kunna tänkas oändligt fullkomnade äfven i det ondas tjenst; djef-
vulen sjelf, den populära personifikationen af det högsta onda, är
ju för vår föreställning också den beräknande klokhetens och den
timliga maktfnllkomlighetens ideal. — Men om vetande och makt
icke äro detsamma som moralitet, icke heller ovilkorligen medföra
sådan, så följer deraf, att framstegen i vetande och makt allena
icke kunna afgifva måttstocken för framsteg i civilisation. Fastmer,
då den menskliga utvecklingen ytterst måste afse att förverkliga
sedligt goda syften, måste nödvändigt det vigtigaste i civilisationen
vara den moraliska "faktorn", såsom skild från den intellektuela
och beherrskande, riktande, ledande densamma.
För en hvar, som vill bevisa, att den oerhörda utveckling i
vetande och makt, som t. ex. vårt sekel företer, verkligen innebär
framsteg i civilisation, måste det derför vara en hufvuduppgift att
ådagalägga, det denna utveckling af allt, som medför välde öfver
sinneverlden, tillika tjenar högre och moraliska syften. Som
bekant gifves det hela samhällsklasser och partier, som älska att
påstå motsatsen; och hurn mycket finnes också icke i vår beprisade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
