Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - H. F.: En prisbelönt Dikt: (I. P. Wallin. Wisby fall, prisbelönt af Sv. Akademien)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKÖNLITERATUB. HN PBRISBELÖNT DIKT. 571
det föreliggande, och fråga, om de ej gifva oss rätt deruti, att det
<andra prisets" måttstock år 1871 måtte hafva undergått någon
förändring, ja t. o. m. så betydlig, att den ej mera kan kännas
igen. – Vi önska uppriktigt, att så icke måtte hafva varit för-
hållandet vid de två liknande pris, som Akademien detta ’år ut-
delat, men derom blir tid att döma, när dessa bägge stycken blifva
för oss i tryck tillgängliga.
Vill man hafva ett åskådligt bevis derpå, att Akademiens vits-
ord, om det gifves i oträngdt mål, kan verka något till vitterhetens
och vitterhetsidkarnes skada, så finnes det tillräckligt af sådana
i de "mindre dikter", som den nu prisbelönade författaren fun-
nit sig oförhindrad eller uppmuntrad att bjuda 0os3 som bi-
hang till hufvuddikten. Ty det är för litet att säga, det dessa
dikter äro svaga. Här förekommer t. ex. en sonnett till Laura
som finner sin pikanta upplösning deri, att sångarnes "trassliga
härfva" blir "dubbelt värre" genom att "trassla in sig" i Lauras
härfva; en annan, der sångaren, för att håfva älskarinnans misstro,
uppmanar henne att spörja de englar, som hvar natt komma till
henne, "hvad de tro om migté. — "I skogen” möta en gång sån-
garen och hans Laura en hare, som med ögon klara "sneglar" på
de älskande. Haren tillhör "djurens tidningsredaktiont — hvilket
nu är styckets hela innehåll och mening. I "Sens moral" få vi
veta, att långt innan förf. svikits af qvinnor, han likväl gjort sin
bikt om otrogna älskarinnor, fast hans lidande blott var en dikt.
Nu, sedan han svikits af qvinnor, "fordra dessa qval” att bli —
<<momenter uti mitt liff. Straxt efter komma i en rad poemer
till Ida, Lydia, Hanna, Eva, Augusta och Julia. Stackars sångare:
han har troligtvis blifvit sviken af dem alla. Det är väl ocksä
derför, som hans sårgmö i följande stycken talar i dyster ton och
gifver än en satirisk straffpredikan öfver en "qvinnohop, förgre-
nad i hela Sverige, som eger religiositet förenad med äkta qvin-
lig karakters; än epigrammer om skönhetens förgänglighet; än
hemska historier om lik och andar, af hvilka i synnerhet en synes
oss påminna om Emil Aarestrups otäckaste fantasier. n. b. utan
att påminna om hans genialitet. En herre i grann "uniform, lejo-
net på balen, som qvinnorna berusar, står "som ormen smärt och
smidig” lutad öfver en Eva, "med känsla stridig”, som ej fly för-
mår. De dansa, de försvinna i ett kabinett, han knäfaller, hon
ler och han stiger upp för att sluta henne i sina armar; då
han vaknar vid att slå dessa armar i sin — likkista! Tiil slut an-
föra vi till afsked från förf. en strof ur stycket "Menageri".
När jag ser en sådan man
Stor och tjock och dum förbannadt,
Jag, min själ, på intet annat
Ån en oxe tänka kan!!
Om Svenska Akademien till någon del har dessa små dikters
utgifvande på sitt samvete, är det mer än nog för ett helt år,
-och en varning för de kommande. H. F.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
