Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tillägg - Ännu några ord om Kalmarunionens betydelse i Nordens historia. Genmäle af C. T. Odhner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
varit i stånd att rätt uppfatta derför att Ni saknat sympati för saken.
Liksom en fribetsfiendtlig författare aldrig skall kunna rätt fram-
ställa en fri författnings utveckling, derför att han ej fattar dess
anda, så lär man ej häller af eder, hr Red., kunna vänta en sann
teckning af de nordiska dragen i vår historia. Ni menar, att det
i Nordens historia »är mera att glömma än minnas för den som
framför allt söker efter de tre folkens enhets; jag menar tvärtom,
att Nordene sanna vänner ej behöfva glömma någon enda af vår
historias lärdomar, och att dessa, rätt fattade och framstälda, alla
skola mana till endrägt och enhet; våra strider och vapenskiften skola
visa oss, ej blott hvad ondt splitet vållat oss, utan äfven hvad vi
förenade förmå uträtta, och liksom en skef, ensidig historieskrifning
gifvit näring åt batet och tvädrägten, så skall en sannare, men
opartisk framställning af det förflutna undanrödja många missför-
stånd och fördomar. Och hvarför skulle ej Svensken kunna glädjas
öfver Valdemarernes segertåg, öfver Juels och Tordenskjolds bedrif-
ter? — han återfinner deri samma djerfva mod och storslagna sinne,
som uppenbarar sig i Gustaf Adolfs och Karlarnes hjeltebragder.
Hvarför skulle ej Dansken kunna hänföras af Engelbrekts och Stu-
rarneg frihetskamp? — han igenkänner deri samma okufliga fri-
hetssinne, som gaf sig luft i Nils Ebbessons mandomsdåd, i Köben-
havns hjeltemodiga försvar mot Karl Gustaf. Allt det stora och ädla
vi sålunda tillegva oss ur brödraländernas historia, skall ej endast
bidraga att utbilda den nordiska enbetskänslan; det skall ock höja
och stärka vår svenska patriotism genom att vidga synkretsen, skärpa
blicken samt gifva känslan en renare form och ett rikare innehåll.
Och hvad beträffar den fjärdedel af Sveriges befolkning, hvars för-
fäder voro Danskar och Norrmän, så hafva de lika mycken andel i
Danmarks och Norges historia, som i Sveriges; för dem blir den
felles» synpunkten snart sagdt oundviklig, om de annars ega någon
pietet för sina förfäder.
Till sist några ord af mera enskild natur. Jag hade af mer
än ett skäl kunnat vänta, att Ni skulle hafva i eder kritik iakttagit
den goda sed, som numer brukar följas i vetenskapliga tvister, den
att respektera olika åsigter och ej kasta skugga på motståndarens
motiv. Från denna regel har Ni funnit för godt att göra ett undan-
tag, då Ni å s. 269 yttrar" »Men längre än till det yttre skenet
får man knappast händelserna att passa ihop med dessa sina afsig-
terv. Dessa ord förekomma i att sådant sammanhang, att jag kan
anse dem riktade mot mig; och äfven om de icke direkt gälla mig,
utan fastmer den nordiska enhetstankens vänner i allmänhet, så
måste jag lika fullt på det kraftigaste protestera mot dem; de inne:
bära en beskylning för partisinne och tendensskrifveri, hvilken »Skan-
dinaverna» ega fullt ut lika mycken rätt som »Antiskandinavernar
att tillbakavisa. Ni inser utan tvifvel, hur lätt det vore för mig
att utöfva repressalier och emot eder sjelf vända dessa oädla vapen.
Men jag afstår derifrån och föredrager att låta saken tala.
C. T. Odhner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
