Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAMRARNE OCH BESKATTNINGSFRÅGAN. 41
positions framställning. Här kunna båda talmännen blifva ense om
en tolkning, som vägleder dem så, att de följa lika reglor för pro-
positions vägran och på detta sätt åstadkomma en för båda kamrarne
lika tillämpning af grundlag. Denna propositionsvägran gifver dock
ej ovilkorlig lösning. Kammare är ej skyldig att godkänna proposi-
tionsvägran, utan kan yrka dess framställande, i hvilket fall frågan
"hänskjutes till afgörande i konstitutionsutskottet. Om konstitutions-
utskottet gillar propositionens vägran, är saken afgjord. Men om
så ej sker, är dermed ej lösning vunnen. Konstitutionsutskottets
yttrande går ej längre, än att det afgifver utlåtande öfver frågans
stridighet eller enlighet med grundlag. Om konstitutionsutskottet
ogillar propositicnens vägran, blir talman i den kammare, som ej
låtit bero vid talmans vägran, förpligtad att framställa proposition,
ty proposition kan ej sedermera vägras å hvad-utskottet förklarat icke
vara mot grundlag stridande. På denna framställning kan kammarens
svar utfalla i öfverensstämmelse med den proposition som vägrats.
Härmed är dock ej frågan afgjord, ty om medkammaren har fattat
ett beslut i enlighet med dess talmans propositionsvägran, står detta
beslut fast mot det i motsatt riktning gifna, som af medkammaren
fattats, och kamrarne stå således emot hvarandra i tolkniovgsfrågan,
hvilket lemnar den fråga, som varit föremål för olika meningar,
olöst och således föranleder, att den förfaller.
Åt 1872 års riksdag var förbehållet att första gången bringa
till diskussion en fråga, som rörde maktfördelningen mellan konung
och representation samt mellan båda kamrarne, och det af den all-
varliga beskaffenhet, att talmännen vägrade proposition å en af stats-
utskottet ifrågasatt gemensam omröstning. Frågan rörde en ordinarie
inkomst, mantalspenningarne, och har således haft betydelse af pre-
judikat för dessa frågors behandling. Statsutskottet hade nämligen
genom dervarande ledamöters från andra kammaren enstämmiga be-
slut föreslagit, att riksdagen, på grund af derom väckt fråga i en-
skild motion, skulle besluta mantalspenningarnes afskaffande, och att ’
riksdagen skulle formulera sitt beslut i ordalag, som gåfve vid han-
den, att riksdagen ensam egde besluta deröfver, utan att konungens
sanktion erfordrades. Sedan första kammaren förkastat, men andra
kammaren antagit utskottets förslag, ingick statsutskottet med ett
betänkande, som tillkom i strid med första kammarens samtliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
