Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Kamrarna och beskattningsfrågan af H. L. Rydin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAMRARNE OCH BESKATTNINGSFRÅGAN. 49
gen ej bör anses utesluten från delaktighet i skattelagars stiftande,
om ock hans rätt derutinnan är begränsad. Han anses nämligen
alitid dervid samverka med riksdagen. Detta visar sig uti bestäm-
melserna i & 60, som säger: "Ej må några allmänna afgifter af
hvad namu och beskaffenhet som helst utan riksdagens sam-
ticke kunna (af Regeringen) förköjas, tullen å inkommande och
utgående spannemål allena undantagen"; hvilket stadgande förutsätter
ex särskild beslutanderätt för konungen i skattefrågor, och tolkats
så att konungen eger rätt att, då förhållanden sådant fordra, ned-
sätta eller borttaga på riksdagens bevillningsrätt sig grundande af-
gifter. R. F. 8 73 hvilar äfven på samma förutsättning af en konun-
gens beslutanderätt i skattefrågor. FEljest vore obehöfligt att före-
skrifva: ”Iuga nya pålagor, utskrifningar af manskap eller af penningar
och varor må hädanefter utan riksdagens fria vilja och samtycke i
den ordning förut nämdt är påbjudas, uppbäras eller fordras". Här-
tll kommer R. F. $ 64, som föreskrifver, att de ordinarie inkom-
sterna, oberoende af något riksdagens beslut, stå under konungens
disposition, hvilket stadgavde ej skulle funnits, om man förutsatt,
att riksdagen allena egt besluta öfver de statsmedel, som höra till
de ordinarie inkomsterna. Denna rätt för konungen vinner ytter-
ligare stöd af R. F. & 109, som tillägger konungen rätt att behålla
den förra statsregleringen, ja till och med bevillningen, derest ej
riksdagen reglerat staten, eller någon ny bevillning till bestämdt be-
lopp sig åtagit, men förbigår omnämning af de ordinarie inkom-
sterua, hvilket måste inbegripa, att de ej ansetts utgöra föremål för
riksdagens ensidiga afgörande. Dennu rätt för konungen att till
pröfuing upptaga riksdagens beslut i dessa frågor kan ei undvaras;
den tillhör hans ställning till lagstiftningen i allmänhet, som åläg-
ger honom tillse, att ej någon euskild lider i sin rätt eller att nå-
got i öfrigt rättstridigt beslut fattas. För att konungen skall anses
beröfvad sin pröfningsrätt i fråga om skattelagar, bör derföre sådant
vara, likasom i fråga om beviilningar, i grundlagen uttryckligen be-
stämdt.
Emot denna konungens rätt åberopas ordalageu i R. F. $ 57,
som lyder: "Svenska folkets urgamla rätt att sig beskatta, ut-
ofvas af riksdagen allena", såsom innebärande för riksdagen rätt
att allena besluta i allt hvad rör beskattningen, både att bevilja nya
Srenst: Tidskrift, 1873, Inta höftet. 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
