Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Kyrka och Stat i nittonde århundradet. I. af Hans Forssell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÖ KYRKA UCH STAT I NITTONDE ARHUNDRADET.
fiende genom att med korsets tecken mot kättarne signa hans
banér, detta må nu bära liljornas eller trikolorens färger. Att den
romerska kyrkan kunde hafva någon utsigt för framgången af så-
dana planer — hur vidunderliga de än må förefalla dem, som
tro, att Voltaires folk framför alla andra är skapadt för frihet
och upplysning, — det beror naturligtvis derpå, att den kyrk-
liga makten till slut kanske är «den enda, som i.detta land blir
öfver, sedan engång den civila myndigheten blifvit bruten af den
ständiga revolutionen, den militära af nederlagen och insubordi-
nationen, men ännu mer derpå att när en gång det galliska hämd-
och upprättelsekriget skall sättas i scen, blir det religiösa elementet
ett alltför frestande motiv, för att icke en skicklig regisseur skulle
taga det till hjelp. — Om dylika europeiska och rent politiska eventna-
liteter må man nu imellertid tro och hoppas hvad som helst, det säkra
är, att inom Tyskland sjelft och i dess eget förhållande till Roms kyrka
finnes tillräckligt af oro och strid för många årtionden, och att denna
strid påkallar det varmaste intresse af ett protestantiskt folk.
Symptomerna af en på djupet och på vidden gående konflikt äro
redan så starka och så talrika, att de till och med på den, som
betraktar dem på långt afstånd och dömer allenast at företeelserna
inom pressen, måste göra ett öfverväldigande intryck. Vi, det nit-
tonde seklets menniskor, äro tämligen vana vid utbrott af starka parti-
lidelser och hafva hört för mycket af politiska slagord, för att i hvarje
ursinnig fras vädra en fara, eller i hvarje partimanöver se ett hot
mot samhällets bestånd. Men ju närmare man betraktar den iure
kamp, som nu inom det tyska riket begynt, desto starkare blifver
förnimmelsen deraf, att här föregår något, som i sina yttringar
måste gripa djupare än kanske någon social rörelse under de tre
sista århundradena, och hvars utgång är vida mera oberäknelig än
något annat, som händt sedan Carl V:s och Henrik VIII:s dagar.
Det ligger en klang i partiernas slagord, som tydligen väcker gen-
ljud vida omkring; det Jjuder ett hot zenom de stridande makter-
nas lösen, som nästan tyckes gå ut på lif och död. De bägge
driffjädrar, som visat sig mäktigast att sätta menniskors sinnen i
rörelse, äro här på en gång verksamma: nationela och kyrkliga
element blandas med hvarandra och kämpa med hvarandra; trosnit
och patriotism uppeldas å ömse sidor till en förfärande hetta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
