Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Kyrka och Stat i nittonde århundradet. I. af Hans Forssell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126 KYRKA OCH STAT I NITTONDE ÅRHUNDRADET.
valtningens nuvarande utöfoing på det djupaste förorättas, och an-
ser knappt någon smädelse för stark mot detta "moderna stats-
samfund”. Och man bekämpar allt detta icke med de grunder
som höra till en sakenlig kritik, — nej alltid med den förevitel-
sen, att lagstiftningen och förvaltningens åtgärder stå i motsägel-
se med religionen, med Guds bud, och att det är en religiös
pligt att trotsa desamma. Allt den borgerliga styrelsens anseende
blir på sådant sätt sakta men säkert undergräft . . Och då man be-
kämpar regeringarne sker det dertill oförnekligt med smicker för
massorna. Man stärker och förhärdar dessa i deras obenägenhet
att erlägga bidrag i och för statens högre syftemål, och dessa mas-
sors befriande från skatter och bördor utgör för denna art talare
ett betydande förförelsemedel.’
Då man nu åter från centrumspartiets sida invände, att
bestämmelsen i alla fall vore ett intrång i den hvarje med-
borgare medgifna yttrandefriheten, att den vore en förhatlig po-
lisåtgärd, en undantagslag riktad mot det katolska presterskapet,
så torde äfven den fullt opartiske åskådaren medgifva riktigheten
af det svar, som Prof. Gneist derpå afgaf: "Men hvari skall
då deimna undantagskarakter egentligen ligga? Att man mot
dessa andlige och anderike öfverhetspersoner icke helt enkelt kan
använda de fredsbrottslagar, som gälla enskilde, det följer deraf
att de icke äro privatpersoner, utan i sjelfva verket missbruka
den höga ställning som andelig öfverhet, hvilken är dem fördrags-
mässigt tillförsäkrad och af staten erkänd. Att man icke kan ställa
dem under de lagar, som gälla statens embetsmän, det följer deraf,
att de icke äro statens embetsmän. Hur skall då staten, om den
vill förhindra ett missbruk af embetsmyndighet inom den för sielf-
ständig förklarade kyrkan, annorledes förfara än just så, som här är
föreslaget? — Att man åter vågar förevita staten, vid antagandet
af en dylik lag med fullt lagligt straffmått, afsigten att föröd-
mjuka och trälbinda kyrkan, det lägger i öppen dag det hög-
mod och trots, som ligger bakom det hela, Hvilken furste nu för
tiden har väl besvärat sig deröfver, att han ställes inom kretsen af
ett fridsbud at denna art, hvilket numera förbinder enhvar, den som
står tronen rärmast, så väl som den ringaste undersåte"?
Lagen antogz3 med-:öfverväldigande majoritet, och den har se-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
