Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STRANDENS SAGOR. 169
.
spitsrote kring nästet för att taga hus på rånsmännen och, sedan
de såsom hederlige vikingar först låtit qvinuvorna och barnen träda
fritt ut, innebrände de hela röfvare-följet. Alt derföre, när landt-
folket så ofta måste sjelfvärja sig mot öfvervåld och tjufveri,
vardt det en rättssed i orten, för att återvinna det man mistat,
som kallades att hålla skiun-letning (egentligen efter stulna
skinn), då man efter sockengång genomletade alla hus och bonin-
gar utan undantag; liksom stundom än i våra dagar.
Ånnu 1570 finner man af ett gammalt perme-bref, att Mats
och Thomas Hageby i Etelhem, utan att dermed besvära doma-
ren, erkänna att de "mett wortt obne Breff hatter faaid fuld werd
och betallinng for Per Stenstoue woris broder som Olluff Ped-
zarffne (i Eke) dis were ijhiell slog", hvarefter de "laggiffva (dråps-
mannen) och tillfrida hannom oc hans frennder en fulld oc fast
år-frid", 0. s. v. Likaledes ’"lofvar (omkring 1652) Lars Len-
nartsson, på den dräpne Kristen Nårs’s enkas, barns och an-
förvandters vägnar, dråparen Nils Matsson, att de icke (vidare)
skola söka hans argaste eller versta, än mindre hans lif)" o. 8. v.;
och s. &å klagas (under svenska tiden) i en besvärsskrift, att
«<tjufveri och mörderi göres här i landet ett helt handtverk, emedan
de se, att de ej nu, som i de Danskes tid blifva straffade till lif-
vet o, s. v."). Men den tiden hale menige man många tillskyn-
dare till allt slags våldsamhet, äfven bland fridens män, som skolat
veta bättre. Så erfar man (af N. Här:s-Rättens protokoll), atttre-
dings-prosten, mäster Hans Endislöv i Källunge, (som sedan en
tid var dansk superintendent på Gotland) år 1665 tillrådt trenne sina
cocknemän, "att, under det han lofvade "själf stå all fara", nedslå
en stuga vil Burs qvarn, af ordsak at en gammal lagvunnen tjuf
therutbi bodåe och emedan har ej ville med godo afvika", hvar-
före desse fritt bekände, att de då också ganska riktigt "slogo
skorstenen ned, väggarna nedbruto, dörren utslagit och hans gods
utkastat". År 1696 blef skolmästaren i Vallgusten (Vallstena)
af hämnd lefvande innebränd med hustru och fyra barn, hvarpå
mordbrännaren efter flera brott och åtta mord klädde stegel och
bjul. Att ej omtala de fasor af grufliga missgerniugar, för hvilka
herr O. Andersson i Hörsne år 1701 samt jungfru Engel Bul-
mening 1714, m. fl. voro anklagade”) eller allehanda andra slag
af brott, öfvervåld, vildsinta slagsmål, trolleri, m. m. Derföre finner
man att mindre brottslingar ej sällan dömdes till socken-förvis-
ning, att vara vist ur häradet; att rymma tredingen eller
att han skall af landet komma, att sättas i strömmen,
rida trä-märren, sitta i stocken, uti tjufva och hore-
bänk (i kyrkan), o. s. v., samt att öfverheten mot grofva miss-
dådare med all hårdhet stundom använde ohyggliga straff, såsom
+) K. Riksark. (Disp. af A. Gahne, sid. 4).
+) J. Wallin, Analect. Gothl. Valliniana, handskr. i 3:ne folioband,
TI. s. 428 och 978; I. s. 148; II. s. 1745.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
