Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178 STRANDENS SAGOR.
hårdt arbete, som fordrar ej blott ett villigt mod, utan ock en
järnhelsa samt de mest härdiga kroppskrafter. Till sådant blods-
arbete, ty det frestar hårdt den styfvaste, lejas fiskare och strand-
allmoge, nämligen de raskaste karlarne — fast det allt händt att
någon kar’sk qvinna ock deltagit uti den långa utrodden i hög sjö
— hvilka af kommissionärerna eller "herrarna", som stå torrskodda
på backen, vanligen ej betalas för högt för sina mödor. Så fingo
Fåröboarne 1808 en plåt (33 öre rmt) i dagspenning för bärg-
ningsarbete med utroning till Salvo-rain, hvarunder de dag ut och
dag in, från All-helgona till upp mot jul, vadade i vattnet, rodde
och slafvade till sena qvällen, då de ändtligen kommo hem sura
och utfrusna samt med händer och fötter uppsvulna af kölden och
röda som blod; på en och annan voro fingrar och tår också hvitfrusna.
Men omkring 1867 betaltes för bärgning 2 rdr dagen och för dyg-
net 4 rdr 50 öre. En gång en höstedag på Fårö var det fråga, om
någon karl ville våga lifvet för att ur kajutan på ett strandadt
fartyg, som låg nere till röstet och rullade på refvet, under det
att vågorna bröto öfver däcket, hemta i land en blecklåda, som
innehöll de vigtiga skeppsdokumenterna: å ja, en lång rask bonde
gaf sig då dit ut och steg ned i kajutan, hvarest vattnet nådde
under armarna samt stundom sqvalpade honom kring öronen; men
han fick dock tag i lådan och till sist för besväret — -10 rår!
Ofta låg bergningsfolket så ute på bergning å Sandön, då de om
nätterna hvilade i en ris-kurra med en brasa vid fötterna. Och
ibland gäller det att berga spanmål, som runnit ur skrofvet, då
folket vadar i djupa vattnet för att medelst håfvar eller räfsor upp-
samla säden, än för hälften och än för trefjerdedelar deraf i bärg-
ningslön; sålunda kan då strandbon någongång förtjena skickliga
pengar; men det är tungt arbete att sköta, hvarunder man sliter
en hund, och derföre går den förståndige jordbruksbonden hellre
i åkern och lyfter på den tunga plogen: det slår bättre i spann.
I allmänhet sagdt rusar vid strandningstillfällen menige man
besinningslöst till hjelp: har han fått på sig en stortröja, som hu-
strun kom springande med, är det väl, men att stå der och ackor-
dera om dagspenning eller sådant, dertill är ej tid. Men, som det
då vanligen var kallt på strandbacken, kunde "herrarne" — i gamla
dagar, förstås —, som fått "affären", dess lättare göra sina kalla
beräkningar, der de stodo i sina varma pelsar: och det vore synd
att, tvärt emot intyget af strandens sagor, säga, att det alltid
gått så rätt till. Och vill man få ett begrepp om groft artilleri,
må man studera forna tiders haveri-räkningar: deri var det, såsom
gamle garfvare Sahlin sade, ej så noga med en nolla mor eller mindre.
Ty inom handtverket hade utvecklat sig en egen beqväm moral,
d. v. s. Kajsa Wargs bekanta köks-moral: Man tager när man så
hafva kan! så att i dessa ryktbara räkningar vår lilla svenska riks-
daler ofta hissades upp till namn, heder och värdighet af ett en-
gelskt pund, o. s. Vv. Men ej sällan brukade ofantligt mycket gröfre
summor inhöstas, och på hösten voro dessa skördar ymnigast. Ty
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
