Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Svenskt fornspråk och fornsvensk literatur: Svenska fornskriftsällskapets Samlingar af —e—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i AA KS AR nn nn -
232 | FORNSVENSK LITERATUR.
af 1300-talet, den äldsta kända handskriften är från omkring 14203
flere skrifter af den Helige Bernhard, Henrik Susos Gudeliga Snilles
Väckare. Hit är också att räkna Själinna Thbröst, förr oriktigt
uppgifven såsom författad af den Heliga Katarina; boken är öfver-
satt från det tyska arbetet: Der Seelen Troyst, hvilket är skrifvet
på den nedertyska munart, som tillhörde Köln; boken utgör en
utläggning af de tio buden och meddelar härvid såsom praktisk
tillämpning en mängd berättelser såväl ur bibeln som ur legenden
och den verldsliga historien, rimmade böner, o. 8. v. +)
Af den poesi, som vi ega qvar från vår medeltid, är den,som
snarast kan göra skäl för detta namn — folkvisorna — bevarad
endast i ’en nyare form: och tillhör således icke området för Säll-
skapets verksamhet. Den poetiska literatur, som i fornskrifterna
innehålles, utgör de första begynnelserna till en konstpoesi af den
art som medeltidens literatur hos andra folk har att uppvisa, och
ådagalägger, i huru hög grad inflytelser af de literaturströmningar
som herskade inom de europeiska kulturfolken, äfven hos oss gjorde
sig gällande. Af religiöst innehåll äro de äldsta i skrift förvarade.
alster af vår medeltidspoesi, nämligen de i det förut omnämda legen-
dariet, sid. 72—79, ur Cod. Bur. aftryckta qvädena om Kristus
och Maria; de utmärka sig genom innerlighet i känslan samt ctt
enkelt och okonstladt uttryck. Bland religiösa qväden från en
senare tid finna vi äfven ett i dramatisk form, "De uno peccatore.
qui promeruit gratiam", intaget i Sveriges Dramatiska Literatur
af Klemming; stycket, som finnes i en handskrift från slutet af
1400-talet, anses vara öfversatt från latinet. Företrädesvis rörde
+) Originalet lär vara tryckt första gången i Augsburg 1478; efter en
bandskrift från 15:e århundradet är det delvis utgifvet af Pfeiffer i tidskrif-
ten Deutschlands Mundarten (Die Deutschen Mundarten) I 170 ff., II 1 ff.,
289 ff; då anm. känner det endast i detta utdrag och icke haft tillgång
till någon af de fullständiga upplagorna, kan han icke med säkerhet an-
gifva, i hvad utsträckning tillägg möjligen blifvit gjorda af den svenske
öfversättaren. Utan tvifvrel komma i det ännu icke utgifna sluthäftet
närmare upplysningar att meddelas om förhållandet mellan öfversättnin-
gen och originalet. Det må tillåtas att i förbigående anmärka, att det
i den af Pfeiffer aftryckta handskriften uti förordet förekommande nam-
net »Eristianiv (I 176) af P. ändradt till DErnesten,» beriktigas genom
öfversättningens »tystram» (: för Tristram).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
