Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
252 | ARKEOLOGI.
breda och forsuppfylda strömmar, måste väcka misstro till påståen-
det, att just dessa obygder skulle hafva varit förr befolkade än det
vestra Europa (sid. 10). Och de fornsaker, som anträffas i det
inre och nordliga Ryssland, hänvisa genom sin karakter åt ett helt
annat håll än man hittills har varit böjd att antaga. Långt ifrån
att vara förutsättningar till de vestliga landens mera utvecklade
odling äro de suarare att betrakta som minnen af en nordasiatisk
kulturförbindelse (sidd. 48 ff. m. fl. st.).
«De &eldste hidtil opdagede Spor af Bebyggelse i Europa
dukke frem mod Syden och Vesten, iser dog paa Middelhavets og
Atlanterhavets Bredder’ (sid. 11). Men Europa hade då ett helt
annat klimat, on helt annan gestalt än nu. Omätliga isjöklar ut-
bredde sig ännu öfver verldsdelens norra trakter, och i södern och
vestern der istäcket redan hade upptöat, kringströfvade mammn-
ten och andra kolossala däggdjur. I sällskap med benen af dessa
varelser finner man äfven klumpigt formade stenredskap, de äldsta
minnen af menskligt lif. Men från denna "mammutsperiod" ("den
äldre stenålderns första afdelning’" ) hafva vi inga qvarlofvor i Skan-
dinavien. Så småningom blef äfven norden beboelig. Nybyggarne
närmade sig Östersjöns stränder, genom att "krypa" fram längs
tloderna och hafvet. Här kunde "den primitive, iser paa Jagt og
Fiskeri grundede Leveviis, som Fglge af Landenes dengang sterkt
afsondrede Beliggenhed, vedblive at holde sig lenge, selv efterat en
anden Udvikling havde begyndt at feste Rod i sydligere Egne"
(sid. 19). Detta är "renens och afskrädeshögarnes tid" ("den
äldre stenålderus andra afdelning"). Men såsom prof. Nilsson har
ådagalagt, var urtidens ren af en helt annan art än det husdjur,
som gifver våra dagars lappar deras torftiga uppehälle. Af den
senare arten’ fins intet spår i stenåldern (sid. 20). Detta är ett
talande skäl emot åsigten om lapparne såsom nordens äldste be-
byggare.
En högre kultar utvecklade sig i »de stora stengrafvarnues tid"
("den yngre stenåldern"). Åkerbruket var kanske icke okändt,
flera husdjur funnos, redskapen gjordes prydligare till formen och
förseddes med ornamenter. Denna utveckling visar sig starkast
emot vester (i Bretagne och Irland) och mot norr (i norra Tysk-
land och i Danmark), emedan stonåldern här kunde mera ostörd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
