Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Brandes: Den romantiske Skole i Tydskland af C. R. Nyblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR: BRANDES. 403
ställe (sid. 245), att det i literaturen ej kommer an på skön-
heten allena, och detta eger nog sin riktighet; men när har
väl skönheten kommit till sin rätt i förf:s arbete? Men behof-
vet af en jämförelse mellan typerna eller idealen ej blott från
relativt kulturhistorisk, utan äfven från absolut skönhetssynpunkt
hafva vi redan förre gången påpekat, och det är fortfarande vår
tanke, att all annan literaturbetraktelse måste bli ensidig, antingen
man, som den äldre kritiska skolan, ser endast på graden af skön-
het eller, som förf. vill, ser endast på den historiska betydelsen.
3. I sammanhang härmed ringaktande af allt slags poesi,
uttryckt hufvudsakligen i förf:s skärpa mot nyromantikens "längtan",
liksom ej denna tillhörde all mensklighet och vore moder till all poesi,
— längtan efter idealet, säsom enligt Plato "förundran" är filoso-
fiens utgångspunkt. Förf. går härvid till den ytterlighet, att han
hellre än att erkänna skönheten hos en fantasiprodukt, som äfven
skulle på ett sätt kunna karakterisera sin tids ställning till mensk-
lighetens hufvudfrågor, tyckes vilja gripa till och dissekera produkter af
öfvervägande patologiskt intresse, d. v. s. mer eller mindre lyckade
spegelbilder af en mensklighet, som är sjuk; hvilka visserligen äfven
ha sitt värde för vetenskapen, men alldeles icke uteslutande, om
det också är sant, att literaturhistorikern har, såsom förf. uttrycker
sig, att liksom botanikern gripa om "Brendenelder saa vel som
om Roser".
4. Ytterlig positivism, således äfven här en stegring af hvad
vi redan antydde i anmälan af förre delen, visande sig först i en
egendomlig psykologi, som -gör själen till en "Serie af indre Begi-
venheder”, menniskan till en "Gruppe, der holdes meer eller min-
dre forsvarligt sammen ved Associationer” och blir "eet ved Frihed":;
vidare i afgjorda anfall på kristendomen, "def christelige Aand i
dens Dunkelhed och Tvang”, dervid förf. besynnerligt nog låter
kristendomens väsen umgälla, hvad den positiva religionsläran möj-
ligen i all välmening förbrutit, ja, låter kristendomen representeras
hufvudsakligen af medeltidstrons villfarelser. Ehuru han sjelf, och
med all rätt, i sin ”"Antikritik" fordrat, att man ej får sammanblanda
fritänkeri och ateism, har han här sjelf tillåtit sig en icke mindre
orättmätig sak, då han sammanblandat kristendomens väsen med
teologiens lära om den positiva kristendomen, — en förbland-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
