Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
426 KARIN MÅNSDOTTER.
kunna ej hafva varit stora, i synnerhet om man mäter dem efter
vår tids fordringar. Hon skref dock och säkerligen äfven läste
<passeligen väl", såsom det heter i ett bref från hennes gemål.
Af hennes egen hand har blott hennes namnteckning (Katarina
Regina, Karin Månss Dåter) kommit till vår tid, — bokstäf-
verna äro stora och läsliga, handstilen jämförlig med den för sin
fulländade uppfostran berömda prinsessan Elisabeths eller de hög-
adliga damernas i riket vid denna tid. Om Karin i likhet med
nämda prinsessa öfvat sig att spela luta eller "spinnett”, ett slags
klaver, känna vi icke. Deremot torde hon hafva varit skicklig
sömmerska: år 1565 hade hon förtroendet att sy eller kanske bro-
dera konungens skjortor och år 1570 klippte hon sjelf till kläder
åt sina barn. För öfrigt hade det varit besynnerligt, om en så
bildad man som Erik under sin ständiga beröring med henne icke
hade utöfvat stort inflytande på hennes förstånds utveckling. —
Om Karins dygder hafva många underrättelser kommit till vår tid.
Hennes sträfvan att hjelpa sina fattiga föräldrar, hennes välvilja
mot gamla vänner och behöfvande slägtingar, hvilka senare hon ej
skämdes att se närvarande vid sin kröning, hennes ömhet mot
Erik under hans vansinne, de uppoffringar, hon underkastade sig
för att hjelpa sin i nöd stadde son, — alla dessa vackra drag
vitna om Karins kärlek till dem, som stodo henne närmast. Men
äfven personer, som voro hennes egna eller hennes gemåls för-
klarade fiender, fingo röna prof på hennes milda och försonliga
sinnelag. Så är det bekant, att hon sökte trösta Märta Sture
under hennes bekymmer, och det oaktadt fru Märta förut skall
hafva visat henne stolt förakt, så är det sannolikt, att hon bidrog
till hertig Johans och hans gemåls befrielse ur fångenskapen, så
betedde hon sig högsinnadt, då hon lät gifva den hätske och
grymme Olof Stenbocks lik en kristlig begrafning. Afven främ-
lingar fälde hedrande omdömen om Karin Månsdotter. "Hon var
däglig, vänlig, blygsam, ödmjuk och from mot alla och visste myc-
ket behändigt att ställa sig efter konungens sinne”, säger en äldre
dansk författare. Det franska sändebudet Charles Dancai skref
omedelbart efter Eriks fall till sin regering: "man säger, att hon
— Karin — är en mycket dygdig qvinna, som ganska gerna hjel-
per hvar och en i hans nöd, och som räddat flera oskyldiga per-
soner från att afrättas; ty då hon sett konungen upprörd och
vredgad på någon, och hop ej kunnat blidka honom genom sina
böner och tårar, har hon i hemlighet derom, underrättat der, som
sväfvade i fara, på det att han måtte för några dagar aflägsna
sig" "). Man måste komma väl i hog allt detta, då man å andra
sidan hör åtskilligt om Karin, som väl skulle kunna ställa henne
i en ofördelaktig dager. Att en jesuit, Antonio Possevino, tio år
efter Eriks fall påstod, att hon före sin förmälning ej haft något
+) Ur Dangcais ännu otryckta brefsamling i k. Geh. arkivet i Kö-
penbamn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
