Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Om de vetenskapliga undersökningarna af hafsbottnen af Josua Lindahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNDERSÖKNINGAR AF HAFSBOTTNEN. 457
angafs derigenom väl djupet men ingalunda bottnens beskaffenhet.
Kapten Maury, den ryktbare författaren till <A physical geography
of the sea”, hade 1854 till biträde en kadett, J. M. Brooke, som
uppfann en lodninugsmaskin, hvilken med några små förändringar
ännu anses oumbärlig vid vetenskapliga djuplodningar. I en fin,
graderad lodlina, helst af silke såsom starkare och varaktigare, fä-
stas en i nedra ändan urhålkad jernten; en genomborrad kanonkula
skjutes upp på tenen, så att hans nedra ända lemnas fri, och
kulan uppgillras så att de remmar, hvari hon upphängts, lossna, så
snart tenens fria ända trängt ned i bottnen och kulan fått stöd
underifrån. Det urgröpta rummet i ändan af tenen beklenas med
talg och fyller sig vid stöten mot bottnen med bottenmassa. Då
linan med vidhängande jernten inhalas, lemnas kulan qvar på bott-
nen. Sedermera har den förbättringen blifvit gjord, att man ut-
bytt jerntenen mot ett öppet messingsrör, hvars ändar äro försedda
med uppåt ledade lock eller valvler; under nedgåendet hållas valv-
lerna öppna af vattenströmmen, som går genom röret, hvaremot de
under uppgåendet hållas stängda af den motsatte strömmen och
sålunda qvarhålla den bottenmassa, som inträngt i röret. Dertill
har man utbytt kulan mot en konisk jerntacka af stundom (Porcu-
pine-exp.) 336 skålp. vigt och uppgillrat henne med ståltråd, som
lättare lossnar än de förut använda läderremmarna. Redan året
efter Brookes uppfinning af det nya djuplodet, kom man att der-
med vinna ’resultat, som voro nära att göra epok i djuphafsunder-
sökningarnas historia. Professor Bailey i Westpoint fann . nem-
ligen, att de bottenprof, man bragt honom från lodningar i Atlanten
på 1080–2000 famnars djup, ej innehöllo sand eller lera, som
han väntat sig, utan utgjordes af idel små djurskal mest af
slägtena Globigerina och Orbulina, och dessa skal voro samman-
kittade vid hvarandra till fasta klumpar medelst ett kalkartadt
bindämne, hvilket bestod af förvittrade skal af samma slags djur;
de tillhöra en af de lägsta djurordningarna, foraminifererna. Jemte
dessa funnos der mikroskopiska skal at gallerdjur (polycystiner),
en djurgrupp, som står nära foraminifererna, samt en mängd kisel-
nålar af de lika lågt stående svampdjuren (spongier). Alltsamman
väckte med skäl Baileys förvåning, och hon blef så mycket större,
då han fick tillfälle att jemföra en mängd lodskott från skilda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
