Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Något om Frihetstidens Vetenskap och Vitterhet af And. Fryxell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
542 NÅGRA ORD OM FRIHETSTIDENS VETENSKAP OCH VITTERHET.
som på sin tid väckte mera uppseende. Odel, Sinclairs-visans sångare,
utgaf sina poetiserande vältalighetsalster, 1766 sagan "Lagen och
Friheten” och 1767 "Den rätta och sanna äran; — Brander, adlad
Sköldebrand, utgaf 1767 sorgespelet "Habor och Signild" och 1768
hbjeltedikten ”Gustaviaden"; — Bergklint och Kexelllikaledes nä-
gra sina sånger; — Lilliestråle 1771 lärodikten "Fideikomiss
till min son Ingemund" samt i öfversättning Popes "Försök om
menniskan" 1766 och Marmontels "Belisar" 1768. Dessa författare
hade den tiden ej ringa anseende, ehuru de nu äro mer eller min-
dre glömda. Men andra af större snille och varaktigare inflytande
framträdde ock. Wallenberg skref 1771 sin af qvickhet sprit-
tande "Min son på Galejan", hvilken var en mycket läst folkbok
och ännu ej är glömd; — Bellman bade 1771 till utgifvande
färdig en samling af 134 dikter, bland hvilka man finner flere af
hans mest beundrade sånger redan nu skrifna, t. ex. "Ack du min
Moder, säg hvem Dig sände" 1768 och "Solen glimmar blank och
trind" 1769; dessa två utmärkta representanter af hans båda
utmärktaste skalderigtningar, den bachanaliska dityramben och den
idylliska naturmålningen; — A. J. v. Höpken höll 1771 sitt min-
nestal ötver Tessin, hvilket många ansett vara den snillrikaste upp-
sats, som denne dåtidens utmärktaste skriftställare efterlemnat; —
och slutligen var det just under dessa år, Gyllenborg sjelf
arbetade på "Tåget öfver Bält", hvilket han bland sina poetiska
alster satte högst. — Och nu! om det årtionde, som frambragt alla
dessa verk, hafva han och hans eftersägare försäkrat, det vitter-
heten under detsamma icke ens vågade framskymta, och
att det var en vitterbetens graf!
Vidare: Gyllenborg sade, att under besagde tid svenska språ-
ket vankäfdades och förnedrades. Det var dock under samma
år, som ofvanstående, dåtidens mästerverk i språkligt hänseende,
utkommo. Sahlstedt utgaf ock under samma tid ett särskildt
sVeckoblad för svenska språket och ordboken", Hof likaledes sin
seDialectus Vestrogothica’ 1772; och Ihre 1766 sitt ""Dialekt-lexi-
kon" och 1769 sitt stora bekanta Glossarium Saiogothicum; — och
likväl har Gyllenborg, blundande för tillvaron af sådana verk, tillåtit
sig att i allmänna och obetingade -ordalag förklara, att svenska
språket vanhäfdades’.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
