Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Om Literär Eganderätt af A. Hedin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM LITERÅR EGANDERÅTT. 555
ning af det s. k. Gustaf den III:s tidehvarf, hvilken omsider börjar
vika för en sen rättsskipning till frihetstidens förmån. Och man
har ju påpekat, huru den italienska humanismen, sedan den inkal-
lats till tjänstgöring vid hofven, sjönk ned från den rena ingifvelse
och vetenskapliga entusiasm, som utmärkte dess gryning i Petrarcas
och hans efterföljares dagar.
Äran af det första afgörande steget på den moderna lagstift-
ningens bana tillhör England. Det epokgörande statutet från drott-
ning Annas regeringstid — hundra år före vårt nya statsskicks
tryckfrihetslag – gaf ännu visserligen blott en till 14 års tid be-
gränsad eganderätt; men härmed var dock ett likformigt rättsskydd
under den allmänna lagen upprättadt, den stora grundsatsen således
erkänd. I Frankrike var det först revolutionen förbehållet att ord-
na den literära eganderätten, men dess förinnan hade dock lösningen
väsentligen förberedts genom de ärorika strider, som Caron de
Beaumarchais utkämpat, ej för sin egen skull — ty han lemnade
teatern sina stycken kostnadsfritt — utan för att hjälpa sina mindre
bemedlade medbröder i det dramatiska författarskapet, hvilka voro
fullständigt prisgifna åt skådespelarekorporationens vid Théåtre-
Francais egennyttiga godtycke. Vid en diner hos Beaumarchais
den 3 Juli 1777, hvilken blifvit kallad les états-généraux de
Part dramatiqne, lades första grunden till de dramatiske förfat-
tarnes samfund och därefter började ett ihärdigt krig, fördt med
for the copyright. Books were therefore frequently printed merely that
they might be dedicated. This traffic in praise produced the effect which
might have been expected. Adulation pushed to the verge, sometimes
of nonsense, and sometimes of impiety, was not thought to disgrace a
poet. Independence, veracity, self-respect, were things not required by
the world from him. In truth, he was in morals something between a
pandar and a beggar.
Och i det första parlamentstalet om den literära eganderätten säger
Macaulay:
I can conceive no system more fatal to the integrity and indepen-
dence of literary men than one under which they should be taught to
look for their daily bread to the favour of ministers and nobles. I can
conceive no system more certain to turn those minds which are formed
by nature to be the blessings and ornaments of our species into public
scandals and pests. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
