Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Om Literär Eganderätt af A. Hedin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM LITERÅR EGANDERÄTT. 569
franska och tyska skrifter: Schweiz har dock icke tvekat att med
flere andra länder enas om skydd i båda hänseendena. Och Dan-
mark, äfvenledes ett språkområde långt mindre än det sverska,
har redan för tio år sedan fogat sig efter hvad rättvisa, billighet,
heder nu mera fordra i folkens och staternas förhållande till hvar
andra. Därtill kommer, att egennyttan, om den för öfrigt i sådan sak
bör ega någon talan, näppeligen i detta fall röjer mycken klarsynt-
het. Då vi fordra, att vårt land skall träda ut ur sin barbariska
undantagsställning, äro vi fullt förvissade om att ej yrka endast ett
offer åt den moderna folkrättens grundsatser, utan att förändringen
påkallas af vår egen fördel, för vår egen literaturs och audliga od-
lings skull, hvilkas intresse ej absolut sammanfaller med några sven-
ske bokförläggares. Hvem vågar neka, att vi gärna kunde undvara
största delen af den öfversättningsliteratur, som till förfång för den
inhemska Jiterära alstringen öfverfyller vår bokmarknad, och som
i följd uf sin underhaltighet eller obetydlighet icke fyller något
verkligt behof? Hvem kan bestrida, att största delen af denna lite-
ratur i sin svenska drägt är egnad att fördärfva den literära sma-
ken och det svenska språket? Och fins det slutligen något skäl
att frukta, att ett internationelt rättsskydd skulle hindra införlif-
vandet med vår literatur af sådana främmande skrifter, som verkli-
gen behöfde öfversättas och kunde utgöra ett värdefullt tillskott till
det intellektuela rörelsekapitalet, eller att betvifla, att dessa under
sådana förhållanden skulle komma att framträda i en värdigare svensk
drägt, än hvad nu ty värr är regel?
Om sålunda den reform af den literära eganderätts-lagstiftnin-
gen, som inledts genom k. m:ts till seraste riksdagen aflåtna pro-
position, och som ursprungligen framstod såsom blott en af cgen-
nyttan motsagd eftergift för andra staters anspråk, nu måste äfven
till sin internationela del anses vara af den svenska literaturens
eget sanna intresse påkallad, så är den ej mindre nödig äfven af
annet skäl, eller utan hänsyn till behofvet af ett internationelt
skydd. Om de nu varande bestämmelsernas otillräcklighet och om
de fordringar, som böra ställas på en tidsenlig lag i detta ämne,
få vi framdeles tillfälle att yttra oss. Huruledes grundlagsbestäm-
melsernas om tryckfriheten hopblandning med föreskrifterna om li-
terär eganderätt i långa tider lagt hinder i vägen för hvarje reform
på detta område, är redan visadt. När vi komma till den nyss
antydda fortsättningen, blifver anledning att påpeka en annan, elak
vorkan af samma orsak: huru den nämligen föranledt en tillämp-
ning af prässlagens föreskrifter, som svårligen kan vara enlig med
grundlagsstiftarnes mening.
ÅA. H.
Scensk Tidskrift, 1873, 6:te Häft. 87
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
