Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Häfte 2
- C. O. Nordensvan: Ett fältslag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ett fältslag.
»Det viktigaste i krigföringen är och blir slaget», säger en af
Tysklands förnämsta yngre militärförfattare — von der Goltz i »Das Volk in
Waffen». »Det utgör den kris, ur hvilken afgörandet af alla för tillfället
sväfvande frågor omedelbart framgår. Det är Alexanders svärd, som
löser den gordiska knuten. Med hvarje slag börjar en ny del af fälttåget.
Ofta har ett enda stort slag afgjort hela kriget, såsom fallet var vid
Königgrätz 1866.
, »Vi veta redan, att ingen krigskonst, längre förmår vinna seger utan
ett afgörande slag. Äfven den svagaste motståndare sträcker icke vapnen
endast för strategiska kombinationer. Finner han i dessa ett öfverlägset
snille, försöker han dock till slut att slita dess väfnad medelst rått våld
för att därigenom återställa den förlorade jämnvikten.
»Den anfallande eftersträfvar slaget; försvararen vet, att han på längden
icke kan undvika det, och förbereder sig därpå. Han väntar det, och han
önskar det i ett ögonblick, då biomständigheter göra hans läge
gynnsammare än vanligt. Slaget är i alla fall det enda medel, som kan bringa
honom i ett bättre läge och befria honom från att tryckas ned af
angriparen. Slaget skall också städse blifva den medelpunkt, kring hvilken
händelsernas kretslopp vänder sig.»
Så var förhållandet redan i forntiden och under medeltiden, då de
båda kämpande härarna gingo hvarandra på lifvet med svärdet i hand
och striden icke sällan slutade med ena partens fullkomliga tillintetgörelse,
och ännu på 1600-talet bragtes den slagna hären icke sällan i upplösning,
sedan dess fotfolk blifvit nedmejadt, dess kanoner och dess tross tagna
af segraren. Härpå följde dock ett århundrade, som ansåg sig
öfver-civiliseradt med afseende på krigföringen, och nu förlorade slaget mycket
af sin betydelse. Till följd af förplägnaden uteslutande ur magasin blefvo
rörelserna långsamma. Man intog ställningar, hvilka motparten fann
oangripliga, man ansåg krigföringens höjdpunkt vara att söka i manövrering
för att afskära fienden från hans förbindelser, och man ödade bort tiden
med att belägra fästningar af tvifvelaktigt värde, och kom det någon gång
till slag, så sträfvade man här icke heller efter något afgörande och drog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Nov 19 02:24:03 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1891/0041.html
