Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - C. O. Nordensvan: Ett fältslag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
ETT FÄLTSLAG.
Man har mycket tvistat om, hvilketdera kan vara fördelaktigare att
gå till anfall mot fienden eller att börja striden försvarsvis, och särskildt
tyckas de nyaste förbättringarna i vapentekniken gifvet bereda försvaret
stora fördelar, Och så är det äfven. I sin på förhand valda och med
konstens tillhjälp förbättrade ställning invänta både infanteri och artilleri
den utan synnerligt skydd framryckande motståndaren för att, då denne
kommer på lämpligt håll — afstånden äro kända eller uppmätta —,
öfverhopa honom med säkert träffande skott, hvilkas utgångspunkter det föga
rökgifvande krutet icke ens förråder, under det försvararen själf
fortfarande är skyddad.
Häraf torde väl framgå, att angriparen vore dömd till en säker
undergång. Så illa förhåller det sig emellertid icke. Hvarje förbättring
af eldvapnen har stärkt försvarets aktier, men så har kriget kommit och
afgjorts till förmån för den anfallande af det enkla skälet, att anfallet
mot försvarets nyssnämnda stora förmåner kan ställa andra, hvilka delvis
härflyta ur samma källa.
Först och främst är valet mellan anfall eller försvar sällan fritt, utan
vanligen framgår den ena eller andra stridsformen bjudande ur det
krigsläge, i hvilket man befinner sig. Den, som för kriget anfallsvis, afstår,
då han träffar på fienden, icke gärna från sitt öfvertag utan söker ett
afgörande i striden, och detta kan icke vinnas genom ett uteslutande
undvikande, genom ett afvärjande, hvartill den fysiskt eller andligt
underlägsna vanligen ser sig nödsakad.
Såsom vi redan funnit, förutsätter försvaret en ställning. Dennas läge
och egenskaper kan den anfallande vanligen på förhand göra klart för
sig, hvarigenom han kan studera sätten att anfalla den samma. På grund
af den handlingsfrihet han eger, kan han bestämma tidpunkten för
anfallet, och kan han förbereda detta med en mot en enda punkt riktad
väldig mängd artilleri, hvars storlek endast utrymmet begränsar, ett
utrymme, som växt, i samma mån skottvidderna ökats. Här komma de nya
vapnen den anfallande väl till pass, och saknaden af rök gynnar honom
minst- lika mycket som den försvarande. Det är först på de kortare hållen,
som den försvarande kan draga ali fördel af de fulländade vapnen mot
den blottade angriparen, men det är ingalunda omöjligt, att han
dessförinnan dukat under, ty inskränker utrymmet icke den anfallande under
stridens första skede, så skaffar han sig här lätt öfvervikten.
Stridens materiella vilkor äro dock underordnade de andliga, och
det är i själfva verket dessa, som trots eldvapnens oerhörda förbättring
och försvarets materiella fördelar vanligen skaffar den beslutsamme
angriparen seger. Genom den handlingsfrihet, som utmärker anfallet, genom
den omständigheten, att man rör sig, att man kommer framåt, att man
sträfvar att upphinna fienden, lifvas de anfallande truppernas anda, under
det motsatsen inträffar hos försvararen, som stillastående måste uthärda
förluster, se fienden uppträda från sidor, där man icke väntat honom,
och trots ali eld ändock finner honom fortsätta sin framryckning. Ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
