Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Häfte 2
- Literära notiser
- Handledning för deltagare i rådplägande och beslutande församlingar (R. Törneblad)
- Ibsens »Peer Gynt»
- Nordisk Familjebok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
eller annan, på hvilkens röst man kunnat hoppas eller räkna, aflägsnar sig före
voteringen, de förtaga, om ögonblicket är särskildt illa valdt, lätt intrycket af
ett föregående verkligen godt anförande, och de bjuda vanligen motståndarne
anfallspunkter, som, skickligt begagnade, kunna blifva dem till nytta. Men
framför allt äro de onyttiga tjänare därigenom, att de liksom kasta ett skimmer
af löje öfver det parti, som de tro sig gagna, och, om de ofta uppträda,
lätt få gå och gälla eller åtminstone af motpartiet framhållas såsom mera
inflytelserika, än de äro. Det är dock förenadt med ej ringa svårigheter att
lägga kapson på deras pratsjuka. Bäst är, att denna får bryta ut vid tillfällen,
då den icke kan skada.»
* *
*
Ibsens »Peer Gynt» skall uppföras nu i vår i Göteborg och troligen
i Stockholm af August Lindberg och hans sällskap, till hvilket förutom
dirigenten och hans fru höra sådana förmågor som fru Håkansson, hrr Axelsson och
Svennberg m. fl. — Öfversättningen är utförd af Gustaf af Geijerstam, och
önskvärdt vore, att den utkomme i bokform, ty detta Ibsens djuptänkta
idédrama förtjänade att tränga fram äfven till den stora publik hos oss, som ogärna
läser norska och danska böcker på originalspråket.
* *
*
Om Nordisk Familjebok infördes i förra numret af denna tidskrift
en notis, hvari i största korthet omnämdes den kritik, som på senaste tiden
inom pressen framstälts särskildt mot redaktionen af bokstafven S. i detta
konversationslexikon, och instämndes i fordran på tillägg och rättelser till
ifrågavarande del. Med anledning häraf har redaktören af nämda afdelning i
»Familjeboken» begärt införande af följande genmäle:
“Till redaktionen af Svensk Tidskrift, Upsala.
Herr redaktör!
Härmed ber jag att med några ord få bemöta det omnämnande, som ni i första häftet
af er tidskrift egnat den af mig redigerade afdelningen af Nordisk familjebok. Ni stödjer er
hårda dom dels på en kritik i Upsala-tidningen Fyris, där vissa på min afdelning förekommande
artiklar skarpt kritiserats, dels på den omständigheten att jag med nya och mindre
kompetenta medarbetare skulle ha ersatt flere bland de personer, som förut medverkat
vid arbetets utgifning. Men borde ni icke, då ni stödjer er på kritiken i Fyris, tillika ha
nämt att jag i denna tidning fått infördt ett utförligt genmäle, i synnerhet som detta genmäle
väl ej torde varit alldeles kraftlöst, då ju ej något försök gjorts att vederlägga detsamma?
Och låter det inte tänka sig att jag varit alldeles tvungen att vända mig till några nya
medarbetare?
Det är för det första, hvad detta sista vidkommer, ej fullt öfverensstämmande med
verkliga förhållandet att jag vändt mig ifrån flere bland de äldre medarbetarna, ty dessa
“fleres“ antal är i själfva verket icke stort. Och för det andra: den omständigheten, att
dessa få äldre medarbetares signatur ej förekommer på min afdelning, beror med något
undantag därpå, att de för tillfället varit hindrade att medverka. Så är t. ex. förhållandet med
den äldre medarbetare, som enligt er mening rätteligen borde skrifvit artikeln Sigurd Ring,
och den af er klandrade författaren af denna artikel har jag ej själf uppsökt, utan han har i
stället blifvit rekommenderad just af sin företrädare.
Ni finner det klandervärdt att “den bekante fritänkaren“ A. F. Åkerberg skrifvit
artiklar på min afdelning. Han har dock skrifvit en mängd artiklar jämväl i föregående band,
senast på R, men äfven t. ex. på B, på en tid, då hans “fritänkeri“ helt säkert var mer
oomtvistligt än nu, enär han ju numera betraktas som en af den kristna religionens mest
framstående kämpar mot fritänkeriet här i landet.
Ni klandrar mig därför att jag låtit hr Branting skrifva om socialism. Men då t. o. m.
en så konservativ tidning som Vårt Land anser mig ha på ett tillfredsställande sätt motiverat
mitt tillvägagående här vid lag, bör ni väl ej ha skäl att inför allmänheten fördöma mig som
ni gjort. Man kan ju ha olika mening om hvem som rätteligen borde behandlat en så viktig
fråga — och min mening kan ju vara lika god som er.
Stockholm den 23 Febr. 1891.
Bernhard Meijer.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Nov 19 02:24:03 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1891/0071.html
