Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Harald Hjärne: Lärdomar från Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förhatligt som det tyska i Östersjöprovinserna. Helt nyligen jämförde en
rysk tidning de själfägande bönderna i Finland med de där »baronerna»,
hvilkas blotta titel i Ryssland är ett slags symbol å germanskt öfvermod
och egensinne. De finske torparne skola »befrias» liksom esterna och
letterna, och såsom upphetsningsmedel förespeglas äfven för de förre den
bekanta moskovitiska agrarkommunismen. Huru dessa försök lyckas, får
framtiden utvisa. Men, såsom det synes, har den ryska absolutismen
äfven sin demokratiska sida, och man afvärjer icke dess angrepp med
liberalismens lättköpta fraser.
Olyckligtvis är det finska folket inom sig söndradt i partier, som
äfvenledes grunda sig på sociala motsatser, ehuru icke af samma art söm
ryssarne förmoda. Språkpartierna förfäkta visserligen icke olika
uppfattningar af jordäganderätten, men de hemta sin styrka af skilnaderna i
bildning och lifsintressen. Suecomanerna äro ett intelligensparti, hvars
frisinne i allmänhet är något ytligt och abstrakt, såsom vanligen är fallet,
när det politiska lifvet i ett land icke erbjuder ett tillräckligt rikt konkret
innehåll. Öfver hufvud stiga liberalismens aktier i den allmänna
meningen, ju mer de verkliga statsintressena förflyktigas eller förkväfvas. Den
ryska intelligensen är den liberalaste i Europa, och den svensk-finska har,
äfven den, i sin mån af hämningen i sin politiska själfständighet drifvits
ut på de »moderna idéernas» vaggande böljor. Därigenom har dess
inflytande på folket blifvit försvagadt. Den finska allmogen är strängt
kyrkligt sinnad och kan icke följa med på en stråt, som afviker från dess
gamla traditioner. Under prästerskapets ledning har fennomanien
konsoliderat sig till ett uttryck för den nationella konservatismen och
afsöndringsböjelsen. Dessa djupare motsatser torde betyda mer än de
evinnerliga språktvisterna, som upprört så mycket dam på ytan. Men det
är att hoppas, att landets påträngande fara skall gifva de olika
klassernas vexelverkan kraftigare och sundare impulser, alstra en samkänsla, som
visar sig mäktig af den fäderneärfda kulturens försvar mot de främmande
upplösningssträfvandena.
Ty det är i grund och botten en kulturstrid, som förestår, och
ingen vet, huru långt dess verkningar skola sträcka sig. Men kulturen
försvaras i sista hand icke utan verkliga uppoffringar. Det
tillkommer dem, som ännu lyckats bättre bevara sin själfständighet, att beställa
om sitt hus, medan tid är. Dit hör, att man lemnar de små och
fåfängliga omsorgerna å sido, att hindrande fördomar undanrödjas och det ena
nödvändiga får komma till sin rätt. Äfven det svenska folket behöfver
samla och organisera all sin kraft. Det väntar på de statsmän, som kunna
leda ett sådant verk med befriande djärfhet, obekymrade om konservatism
och radikalism, om protektionism och frihandel och alla andra dygnets
vedermödor.
Om den ryska maktens utveckling, såsom stundom sker, jämföres
med de gamla asiatiska eröfringsmonarkierna, så innebär detta intet
förklenande omdöme. En viss ursprunglig, nästan elementär kraft röjer sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
