Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Tor Hedberg: Sonja Kovalevsky. Några biografiska konturer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7 6 SONJA KOVALEVSKY.
hennes redan bland matematiker kända och berömda namn en rangplats
ibland århundradets främsta på detta område: »Om ljusets rörelse i ett
dubbelbrytande prisma», ett problem, som länge sysselsatt de förnämsta
matematiker, men som det var henne förbehållet att fullständigt lösa.
Emellertid stadgades hon alltmera i sitt beslut att söka blifva
anställd som lärare vid något universitet. Professor Mittag-Leffler, som lärt
känna henne redan den tid, då hon erhöll sin uppseendeväckande
utnämning till doktor vid universitetet i Göttingen och sedan vid olika tillfällen
åter sammanträffat med henne, kände sedan gammalt hennes planer och
såg nu en möjlighet att kunna fästa en utmärkt kapacitet med europeiskt
namn vid den nybildade högskolan i Stockholm. På hans uppmaning
kom fru Kovalevsky hit och höll först en serie enskilda föreläsningar,
hvarefter hon, — tack vare stora enskilda ansträngningar och genom
bidrag af intresserade personer, — i Juli 1884 utnämndes till professor vid
Stockholms högskola, tills vidare på en tid af fem år. Då denna tid
förlupit, förnyades utnämningen, denna gång på lifstid. För henne blef
denna tid dock icke af lång varaktighet.
Det var ett märkligt och betydelsefullt steg, som Stockholms
högskola härmed tog, då det med sig införlifvade en af århundradets främsta
matematiker och visade sig nog fördomsfritt att icke låta sig afskräcka
•däraf att denna var en kvinna. Hon är den enda kvinna, som i vårt
århundrade beklädt en akademisk lärostol.
At sin lärareverksamhet egnade hon allt det intresse och den
arbetsförmåga, hvaraf hon i så hög grad var mäktig. Arbetet förökades
naturligtvis i hög grad därigenom att föreläsningarne skulle hållas på ett för
henne dittills alldeles främmande språk. Hon lärde sig likväl svenska
med den förvånande lätthet och snabbhet, som utmärkte henne i allt
hvad hon företog sig; man kan likväl fatta, hvilken möda endast det
rent språkliga utarbetandet af hennes föreläsningar kostade henne,
åtminstone de första åren. Sina elever, bland hvilka märkas flere unga, redan
framstående matematiker i Sverige och Finland, egnade hon mycket
personligt intresse och bistod dem gärna med råd och dåd i deras studier.
Äfven på det sättet utöfvade hon ett inflytande på den matematiska
forskningen i Sverige, som helt visst i framtiden skall bära frukter.
Samtidigt fortsatte . hon sina själfständiga arbeten. Sedan flere år
tillbaka hade hon sysslat med ett problem, som, i likhet med dem, hvilka
förut upptagit henne, varit föremål för de förnämsta matematiska snillenas
uppmärksamhet, men som de icke lyckats fullständigt lösa. Och fast till
och med hennes gamle lärare, Weierstrass, denna gång misströstade om
att hon skulle lyckas, fortsatte hon dock med orubblig vtro sina
ansträngningar, — och slutligen kröntes de äfven med framgång. Resultatet
föreligger nu i ett arbete: »Teorin om en fast kropps rörelse», som vid
jultiden år 1888 belönades af Franska vetenskapsakademien med det s. k.
Bordin-priset, åtföljdt af det mest smickrande uttalande om arbetets stora
vetenskapliga förtjänst och betydelse. I sitt utlåtande yttrar akademien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
