Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Literära notiser - Literatur i försvarsfrågan (Victor Cherbuliez, —y—)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITERÄRA NOTISER.
9 I
vi än må erkänna kriget såsom en kulturens skamfläck och huru litet vi än i
och för sig älska militarismen.
I hvad riktning detta stärkande af det fosterländska försvaret bör gå,
därom gifvas beaktansvärda vinkar i en nyutkommen broskyr med titeln:
»Flottans uppgift vid fosterlandets försvar» af —y— (Stockholm, P. A. Norstedt &
Söner 1891-. Kr. 0,30).
Förf. har såsom motto för sin skrift valt Gustaf II Adolfs yttrande:
»Antingen bör Sverige, sedan det en gång gått Öfver Östersjön, göra sig till ensam
herre öfver detta haf genom att besätta alla dess kustländer, eller också bör det
lägga sig inom sina egna klippor och skär, hålla sig en stark flotta och lefva,
obekymrad af andra, sitt eget lif i. inre endräkt, då ingen lätteligen med fördel
skulle det antasta».
En stark flotta är oundgänglig redan för att upprätthålla vår neutralitet
under ett krig mellan andra makter, men utkämpadt i vår närhet. För
neutralitet fordras nämligen ej blott, att man själf af håller sig från att deltaga i kriget,
utan ock att den neutrala staten icke tillåter någondera af de krigförande
makterna att göra någon af dess hamnar till operationsbasis och replipunkt för de
krigiska rörelserna. Om t. ex. under ett krig mellan Ryssland och England vi
icke med vapenmakt hindrade den sistnämnda .staten att använda någon af
Gotlands hamnar såsom sådan operationsbasis, dit den kunde sända sina fartyg att
köla, proviantera, hvila ut sina besättningar och reparera möjligen erhållna
skador, — så skulle otvifvelaktigt Ryssland ’betrakta detta såsom ett
neutralitetsbrott och förklara oss krig. Men från en sådan ockupation af en hamn kunna
vi icke hindra de krigförande genom befästningar, ty vi kunna ju ej befästa alla
våra hamnar; ej heller genom landthärens åtgärder, ty den skall icke kunna
hindra ett enda pansarfartyg att intaga sin ankarsättning, ja ej ens hålla sig
kvar i närheten af dess kanoner. Endast flottan kan härvid skydda vår
neutralitet, och det insåg man ock 1885; de då hotande krigsmolnen föranledde
förberedande åtgärder till flottans utrustning, men armén mobiliserades icke.
Men om vi tack vare flottan kunna upprätthålla en sträng neutralitet, så
kan den ock bereda oss de största ekonomiska fördelar genom att skydda våra
handelsfartyg, då dessa skola upptaga de krigförandes försummade fraktfart och
utskeppa de af våra svenska produkter, som just genom kriget erhållit en ökad
marknad. Visserligen torde konvojer af handelsflottor ej längre kunna komma
i fråga, men vår flotta bör kunna bereda kofferdifartygen en tryggad färd i våra
egna farvatten till punkter, hvarifrån öfverfart till angränsande länder utan för
stor fara kan göras, och möjlighet för dem att inlöpa i våra hamnar utan att
förföljas och visiteras af främmande örlogsmän. Den ekonomiska vinst vi utaf
en sådan tryggad samfärdsel draga, kan bli stor nog att ersätta kostnaderna för
den härför behöfliga utvecklingen af flottan.
Och lika oundgänglig är oss en stark flotta, om vi en gång försättas utom
neutraliteten. Skola vi under sådana förhållanden kunna hoppas på någon
allians med andra makter, så måste det hoppet öfvervägande byggas på, att vi
genom en stark flotta kunde erbjuda en allierad några fördelar.
Skulle slutligen kriget förflyttas till vårt eget land, så måste dess försvar i
första rummet byggas på flottans krafter. Endast den skulle kunna hindra, att
fienden genom några få starka pansarfartyg eller kryssare alltifrån Torneå rundt
hela landet ända till Strömstad förstörde genom sina kulor och’bomber hvarje
stad, hvarje by, hvarje bruk, hvarje brädgård, hvarje varf och hvarje fiskläge
och så öfverallt längs våra kuster utbredde ett namnlöst elände. De ryska
härjningarna 1719—21 äro i vår historia vittnesbörd om huru härvid kan gå
till. — Och vidare måste vi af flottan vänta skydd mot en fiendtlig härs
landstigning. Vår enda landgräns, ryskfinska gränsen i norr, bör en vederbörligt
förstärkt landthär kunna skydda. Men den kan ej hindra fienden att sjöledes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
