Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Literära notiser - Om suggestionens pedagogiska betydelse (Alfred Lehmann)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nu äro alla barn mellan 7 och 14 år särskildt mottagliga för hypnos.
Sannolikt är väl då ock, att de mera än andra åldrar äro i vaket tillstånd
mottagliga för suggestion. Hos barnet finnes ju långt mera af ofrivillig, än af
fri uppmärksamhet. Och det bör ju då vara ett nära till hands liggande
antagande, att skoluppfostran i mycket beror på suggestioner, som läraren
ingifver sina lärjungar, — vare sig att han nu vet af, att det är suggestion, eller
icke vet det.
Ett sådant antagande vinner ock stöd, om man undersöker de
förutsättningar, som fordras för att en lärare skall kunna ingifva respekt och blifva
åtlydd i en skolklass. Det välbekanta faktum, att den ene läraren utan
ringaste svårighet upprätthåller ordningen i sin klass, den andre däremot trots
anlitande af alla disciplinens resurser ständigt däri misslyckas, kan endast förklaras,
därigenom att den förre har, såsom man säger, något respektingifvande i sitt
sätt och hela sin personlighet, som den andre saknar. Och ser man
närmare, efter, hvilka de respektingifvande lärare-egenskaperna äro, så skall man finna,
att imponerande värdighet, förtroendeingifvande säkerhet och lugnande allvar
härvid spela den största rollen. Kraftigt yttre utseende gör ock sitt till, men
kan ersättas af någon af de mera andliga egenskapernas dominerande
framträdande. Nu är detta just alldeles samma egenskaper som de, hvilka sätta
läkaren i stånd att försätta medelst suggestion sina patienter i hypnotisk sömn.
Detta sammanträffande måste bestyrka antagandet, att lärarens omedelbara
inflytande på sin klass ock är suggestion.
Ytterligare bekräftas detta däraf, att läraren icke alltid har samma makt
öfver sina lärjungar; utan under glädje och skratt falla respektens fjättrar och
klassen blir, såsom det heter, »uppsluppen» och ouppmärksam. Precis analog
iakttagelse kan nu göras vid hypnotiseringsförsöken. En leende patient lyckas
man aldrig söfva. I båda fallen torde förklaringen vara att söka däri, att
mottagligheten för suggestion beror på uppmärksamhetens ensidiga koncentration;
men vid glädje och. munterhet ökas fantasiens liflighet, så att den ena
föreställningen efter den andra dyker upp och lockar till distraktion.
Suggestionen kan också gifvas genom handlingar, i stället for genom ord.
»Exemplet smittar», och denna s. k. smitta är ingenting annat än suggestion,
när den nämligen rör sig på det rent ofria och omedvetna området.
Visserligen kan man med rätta säga, att det är en härmningsdrift, som t. ex. förmår
våra damer att följa modets nycker. Men med drift har man alltid att förstå
en sträfvan, som i någon mån är förbunden med medvetandet om de medel,
hvarmed den skall nå sitt mål. Men något sådant medvetande kan man ej
vänta hos barnen under deras två första lefnadsår. Och dr. Lehmann antager
därför, att de s. k. »imitativa» rörelserna hos de små barnen äro af suggestiv
art; ja, att suggestionen hos dem spelar en alldeles dominerande roll i alla
deras yttre handlingar.
Likasom de på suggestion beroende handlingarna på detta sätt af honom
skiljas från driftens yttringar, så uppdrager han också med bestämdhet gränsen
mellan suggestionen och instinkten. Han förtydligar skilnaden genom följande
exempel. Om en person håller på att halka omkull på gatan, så gör han,
innan han hinner ens tänka därpå, ofrivilligt ett hopp eller någon annan
rörelse, som är egnad att om möjligt återställa jämvikten och sålunda rädda från
fallet. Detta är en instinkt-handling och den karaktäriseras af sin
ändamålsenlighet. Om däremot en annan person ser den förstnämnde, då han håller på
att falla, så gör ofta äfven denne ofrivilligt en rörelse som om det vore han
själf som halkat. Denna rörelse är naturligen alldeles ändamålslös och beror
på suggestion.
Förf. vill sålunda icke göra sig skyldig till det vanliga felet att utsträcka
en nyligen gjord upptäckt till allt för vidsträckt område; och därför har han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
