Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - E. B.: Demokratisk och byråkratisk reaktion mot representationssystemet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
REAKTION MOT REPRESENTATIONSSYSTEMET. * 109
ha för öfrigt anmärkt, att det vore ännu bättre, om församlingarnas
sessioner inträffade vida mera sällan, och att det kännes som en lättnad, när de
med statsmedlen slösande representanterna återvända till sina resp. hem.
I nyss antydda syfte har äfven sessionstiden betydligt inskränkts för de
fleste af de lagstiftande församlingarna, ehuru man i vissa stater — såsom
i Kolorado och i Kalifornien — åter måst öka den något, emedan
besluten fattats »i flygande fläng» utan undersökning eller diskussion.
Så inskränkes äfven representanternas maktbefogenhet genom att de
göras mera beroende af folkopinionen. På många håll har detta lyckats,
så att folkombuden ej vågat afgöra viktiga frågor, innan efter deras
mandats utgång kommittenterna genom deras återväljande uttryckt sitt
godkännande af deras åsikter. Ytterst återfinnes här den uppfattning, som
låg till grund för »principalatsläran» om att valmännen och ej deras ombud
voro riksens ständer, hvilken för omkring halftannat århundrade sedan
framställdes i Sverige af Springer och i allmänhet omfattades af
mösspartiet. Då det ej låter sig göra att införa rent folkvälde, sådant som de
små antika republikernas i det föregående framhållna, utan representanter
måste fortfarande användas, har man varit betänkt på att gifva deras
handlingsfrihet en begränsning, som öfverensstämmer med deras uppgift
att bevaka statens intressen. Så beslöt staten Newyork 1874 att för
statslåns upptagande skulle erfordras, att ej blött representationens flertal, utan
äfven valmännens gifvit sitt samtycke därtill, sedan vädjande till dem egt
rum i nära öfverensstämmelse med det schweiziska »referendum», till
hvilket vi skola återkomma i det följande. Många stater ha följt det härmed
gifna exemplet, och i den mån som yrkespolitikerna, hvilka tagit
representants- och ämhetsmannavalen på entreprenad, ådragit sfg allt större
misstro, får tillämpningen af nyssnämnda från den lilla europeiska
republiken lånade system allt större betydelse och omfång, så att folkviljan i ej
ringa mån inverkar på de allmänna ärendenas behandling och afgörande
sä omedelbart, som nutidsförhållandena medgifva det. Amerikanarne
själfva påstå, att de lagförslag, som afgjorts af kommitéer, och de, som
vunnit valmännens godkännande, äro de bästa.
A andra sidan ligger ett värn mot de här framhållna farorna och
ölägenheterna i det guvernörens’ veto, som är stadgadt i trettiofyra
staters författningar. Det begagnas rätt ofta och med stor tillförsikt,
synnerligen som den höge ämbetsmannen vet ganska väl, att detta snarare
stärker än försvagar hans popularitet. Ty folket ser härutinnan en
hälsosam motvikt mot representationens maktmissbruk, och den
omständigheten, att han är väld af hela staten ger stöd åt antagandet af, att han är
en betydande och insiktsfull personlighet, som bestämmes af hänsyn till
det allmänna bästa i stället för af lokal- eller privatintressen, såsom
förhållandet ofta nog är med folkombuden, äfvensom att han till följd af
sin ställning har en lifligare känsla af sitt ansvar än de. Också gå
grundlagsändringar ofta ut på att öka hans makt på representationsflertalets
bekostnad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
