Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - E. G.: Teater-revy
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teater-revy.
Svenska teatern: Hedda Gabler af Ibsen, Maria Stuart af Björnsson. Kumlander
af Harald Molander. K. dramatiska teatern: Familjelycka af A. C. Leffler, Kärlekens
triumf af G. Giacosa, öfvers, af H. Key, Bernardo Montilla af J. Echegaray, Arf skiftet af
I. Turgeniew.
De minsta möjliga anspråk, som kunna ställas på en kritiker, torde
vara, att han åtminstone själf skall tro, att han förstår sig på det, han
talar om. Men äfven om man ej begär mera, borde kanske den, som
skrifver detta, nedlägga pennan i stället för att tala om »Hedda Gabler»,
och göra det med en replik, lånad från en af Södra teaterns inkrånglade
fars-intriger: »Jag begriper inte ett dugg». Dock kan jag ju alltid, utan
att vilja tillmäta det omdömet burskap, konstatera det faktum, att Jörgen
Tesman, fru Elvsted och delvis äfven Eilert Lövborg i den sceniska
framställningen blefvo lefvande människor af kött och blod, hvilka åskådaren
med en blandning af medlidande och förakt kunde förstå. Fröken
See-lig har erhållit mycket beröm för sin bild af den ljushåriga Thea och
detta med rätta. Den första entréen och hela början af pjesen voro så
fint tänkta, att hon lyc-kades få en fullt sammanhängande figur af rollen,
rädd, jagad och förskrämd hade hon öfvergifvit man och hem och följt
Lövborg, tveksamt, entonigt, nästan apatiskt anförtrodde hon sig till
Hedda. Herr Olsson har ofta, nästan alltid, den mycket begåfvade
skådespelarens intuitiva, riktiga grepp på rollen. Med en dy]ik uppfattning
blir den yttre människan, maskering, figur, gång o. s. v. ofta en god
hjälp för att klargöra framställningen^ så var äfven här fallet. • Hvad som
fattas herr Olsson är detalj studi um, vårdadt ,tal och annan teknisk
färdighet,. men detta störde mindre hos hvardagsmänniskan Tesman än
mången gång annars. Herr Zachrisson gjorde den sista scenen, morgonen
efter den genomrumlade natten^ mycket skickligt. Man förstod, att för
denne man var verkligen lifvet slut, det var så kapitalt slut, att han ej
ens kunde fästa sig vid en sådan »formsak», som om han skulle skjuta
sig i tinningen, bröstet eller underlifvet.
Den sceniska framställning, som fru .Hwasser-EngeM|precht gaf
titelrollen lyckades emellertid ej att göra figuren klarare än den varit vid
pjesens genomläsande, och det vill ej säga mycket. Detta vare dock ej
sagdt som klander: den som klandrar bor veta, huru det »skall vara»,,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
