Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 5–6 - Per Trygg: Apologi för vår tid. Opportunitets-betraktelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13° APOLOGI FÖR VÅR TID.
förnekade af en vetenskap, som haft händerna fulla af sysslande med de
fysiska fenomenen och deras förklaring.
Ett bland skälen, hvarför nutiden förefaller så sorglig, är att den
tusentungade pressen utsprider öfver hela världen ryktet om allt ondt
och bedröfligt, som passerar; ju värre dess vidsträcktare. — Förr visste
man ej om andra olyckor och brott än de, som tilldrogo sig i grannskapet.
Lyckliga okunnighet! Den osällskaplige Ibsen skulle kanske icke skrifva
så dystert, om han studerade lifvet mer genom erfarenhet och mindre
genom tidningar.
Med erkännande af allt det oförvållade eller själfådragna elände,
-Vhvaraf mänskligheten lider; med beklagande af att mycket försummas,
som kunde göras till dettas mildrande; med grämelse öfver att hjälpen i
allmänhet icke sökes, där den säkrast finnes: i mänsklighetens förädling,
måste man dock erkänna, att aldrig, så långt historien går tillbaka, har
någonsin vårt släkte i sin helhet åtnjutit så mycken lycka som under
sista seklet; — ordet lycka taget i dess vidsträcktaste bemärkelse,
innefattande materielt välstånd, intellektuell utveckling, moralisk lyftning och
verklig religiositet. ^Vidrig tillförene, så vidt kändt är, hafva lyckans gåfvor
tillfallit en så stor procent af jordens innebyggare. Krig, hungersnöd och
farsoter decimera ej folken nu som under förra tider, vidskepelse och
fattigdom, hålla dem ej mer i så hård fångenskap; vetenskap och industri
hafva lättat och förskönat lifvet och flyttat ut skrankorna för tid och rum.
Dessa sanningar behöfva framhållas, om ej många äfven af vår tids
märkesmän skola förlora hoppet och försjunka i dådlös förtviflan eller förfalla
till slafveri under djuriska böjelser.
Det allmänna , missnöjets förkastelsedomar innebära alltså en
orättvisa. Västerlandets optimister äro orättvisa, då de fordra af nutiden,
hvad blott framtiden kan gifva, fordra af ynglingen mannens mognad.
Men denna obillighet betecknar ett öfversvallande hopp och eggar till
fortsatt sträfvan. Helt annat är förhållandet med reaktionärerna,
medeltidspartiet. Deras orättvisa innebär också en fara. De vilja stanna
samhället i växten eller rättare intvinga dess manligt utvecklade former i
barnets eller ynglingens trånga dräkt. Men största orättvisan liksom största
faran innefattas i det nihilistiska programmet.
Nihilismen utdömmer samhällsbyggnaden från grund till topp; det
är ej fråga om dess reparerande utan dess bouleverserande. Förkasteisen
gäller ej blott samhällsskickets yttre former utan själfva dess principer,
själfva grundvalarna för vår civilisation. Lyckades man undergräfva dessa,
skulle hela byggnaden snart ramla; att strida för deras upprätthållande
och efterlefnad är alltså att befordra vår kulturs bestånd och utveckling
till ett bättre. Därför att civilisationen i många fall ej varit sina
grundprinciper trogen, har den råkat in på afvägar och frammanat förstörelsens
makter.
Den religiösa världsåsikt och den moraliska idealtyp, som Kristus
genom lif och lara förkunnat, utgöra källan, från hvilken dessa grund-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
