Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 5–6 - Sven Hedin: En resa från Teheran till Kaschgar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I
I 74 EN RESA FRÅN TEHERAN TILL KASCHGAR. ^_
palatslika konsulat och en tid bo i tält i trädgården. . Jordbäfningen
inträffade den ii juli, och under 2 månader hade man räknat 6g stötar.
Äfven jag erfor natten den 23 september en dylik stöt. Det kändes
som om någon ryckt i den matta, där min säng stod, och det knäppte
på ett oroväckande sätt i de redan spruckna väggarna.
Jordbäfningsare-alen var ungefär — Småland och Blekinge, och dess härd låg i
närheten af byn Tasch i Elburs.
Man skulle tro, att Asterabad är en betydande och liflig stad, men
så är ingalunda fallet. De pilgrirtier, som från det ryska området begifva
s’ig därigenom till Mesched, förhöja blott i ringa mån dess liflighet.
Handeln är obetydlig och basarerna fattiga. Handelsvägen från Mesched
till Äskabad är en farlig konkurrent. Elburskedjan utgör en mycket
skarp skiljomur mellan platålandet och kustlandet. Söder därom finna
vi ett mycket tort klimat och en ytterst gles vegetation, norr därom
verkliga urskogar med lianer och snår, samt en mycket riklig nederbörd och
fuktig atmosfär. Under det att jag i Asterabad fann 74 °/o relativ
fuktighet den 21 september, visade psykrometern söder om Elburs blott 31 °/o
i’Schahrud den 2 oktober. Regntiden infaller på vintern.
Utgör bergskedjan i klimatiskt hänseende en skarp gräns, så är
förhållandet detsamma i afseende på invånarnas lefnadsförhållanden.
Husen byggas på platålandet af soltorkad lera, i hela Masenderan däremot
af brändt tegel eller trä och täckas med tegelpannor för regnets och
fuktens skull. Vid kusten lefva invånarna hufvudsakligen af ris, som
däremot saknas på platålandet, där drufvor, meloner och andra frukter
trifvas. Asterabad är sorgligt ryktbart för tvänne spöken, som där göra
årliga påhelsningar. Det ena heter jordbäfning, det andra feber. Febern
rasar under hela regntiden och med sådan häftighet, att befolkningen i
allmänhet ser klen, blek och svag ut. Den säges vara farligare här än
annorstädes vid Kaspiska hafvets kuster. Äfven jag fick en 4 dagars
släng däraf. I medeltal inträffa årligen två cykloner och vanligen på
våren. Asterabad har 10,000 invånare och 400 soldaters garnison. På öii
Aschur-Ade ha ryssarna en örlogshamn med kustfarare, som bevaka den
persiska kusten. Äfven i Tjikischlar ligga ryska kosacker. En
telegraf-linie förenar Astrabad med Tjikischlar och Kisil Arvat.
På återfärden till karavanvägen passerade jag ännu en gång Elburs,
men nu genom det 2,550 m. höga Schahkuh-passet. Härvid besökte jag
den af jordbäfningen förstörda byn Tasch. Man såg egentligen intet
annat än ett virrvarr af sten- och lerhögar, ur hvilka takbjälkar, bräder och
dörrar stucko upp. Dock såg man af deras form, huru de olika
husen-varit grupperade. Invånarna berättade, att 100 kvinnor och flickor
krossats i hammarn eller badstun, där de voro församlade, då taket och
murarna störtade in öfver dem. Huset, som var af sten och bjälkar,
företedde nu blott en outredlig grushög. Tjugu andra kvinnor hade dödats,
i husen, men däremot blott 4 män och 4 pojkar, emedan de flesta voro
sysselsatta utomhus på åkrarna. Stöten hade kommit som ett slag och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
