Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
x 68 EN RESA FRÅN TEHERAN TILL KASCHGAR.
varelif mot det bofasta och odla jorden eller beta sina hjordar omkring
aulerna eller byarna, som bestå af lerkojor och kibitkor, uppförda af
halmmattor och svarta filtar.
Från Askabad färdades jag öfver Merv, Tjardjui och Buchara till
Samarkand. Askabad, som räknar 6,000 invånare förutom 4 bataljoner^
i kosackbataljon och 2 batterier, är Transkaspien hufvudstad och säte
för dess styresman, general Kuropatkin. Staden har på några år liksom
genom ett trollslag vuxit upp ur den öde steppen på gränsen af
Karakum-öknens sandmassor. I dess närhet finnas flera stora tekkinska auler och
några märkliga ruiner, t. ex. Nicea, en gammal grekisk fästning, och Anau,
en nu öfvergifven persisk stad, på hvars stora, väl bibehållna moské man
i form af ett par drakar i fajans finner de första spåren af kinesiskt
inflytande.
Den kedja af turkmejnska oaser, som äro belägna vid norra foten af
Kuren-Tag och Kopet-Tag, och som näras af från dessa berg kommande
vattendrag, kallas med ett gemensamt namn Achal Tekke-oasen. Vid
Tedschenoasen passerar man på en träbro floden af samma namn och vid
Nya Merv Murgab. Nya Merv är en fullständigt modern rysk stad med
4,000 invånare och stor turkmensk marknad. Vid Bajram Ali eller Gamla
Merv ligga de vidsträckta ruinerna efter den forna staden.
Mellan Merv och Amu-Darja passeras den ödsligaste sträckan på
hela järnvägen. Det är Karakum-öknens oöfverskådliga sandhaf, hvars
krusade dyner torna sig upp som vågor. leke ett spår till djur- eller
växtlif är att skönja. Vid Tjardjui passerar man på en 2 verst lång
träbro Amu-Darja och kommer in i det Buchariska området, där ännu ett
ökenbälte passeras, innan man nalkas Sarafschans eller Guldruliarens
fruktbara dalgång, för att sedan färdas i dess närhet ända till Samarkand.
Det välsignade Buchara, emirens hufvudstad, räknar 80- à 100,000
invånare och är en af orientens egendomligaste städer. Intet europeiskt
fördärfvar detta intryck. Gatorna, som äro krokiga, smutsiga och så trånga,
att två arbor ej kunna köra förbi hvarandra, erbjuda hela serier af
pen-selfrestande motiver. Basarerna, som likna hvälfda stentunnlar, äro mycket
rika, och man finner där äfven gamla, dyrbara manuskript och böcker,
vapen och mynt, konstföremål o. d. Buchara är en utomordentligt viktig
handelsstad, och bland dess köpmän finner man representanter för alla
Centralasiens folk. Perser, tatarer, sarter, tadschiks, kirgiser, turkmener, hinduer,
afganer uppträda här i en brokig blandning på gatorna i sina hemlands
dräkter. 360 moskéer och 100 medresséer eller andliga högskolor skåda
från alla delar af. staden ned på ett otaligt virrvarr af tvåvånings lerhus.
Här och där ligger midt i staden èn kyrkogård och bidrager om
sommaren till att förpesta den redan osunda luften. Emirens palatser utmärka,
sig för en viss prakt, men kunna på intet vis mäta sig med schahens. I
afseende på landets styrelse har emiren icke mycket att säga, ty i
verkligheten är det Rysslands diplomatiska agent, herr Lessar, som är dess
styresman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
