Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 5–6 - E. G.: Teater-revy
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEATER-REVY. 194
landet», där hon är en dråplig Hedda, och där trion
Caspér—Bergström-Lindström kunde vara i stånd att blanda bort våra tidsbegrepp och komma
åskådaren att tro sig vara med på sextiotalet. Herr Bergströms Dardanell
hade samma nasalljuds-humor, samma specifikt stockholmska elegans, som sedan
länge grundat och befäst hans stora popularitet. Bergström har ej Holmquists
must och saft, men han har mera rörlighet och fart i både lekamligt och
andligt afseende, och inom det stora komiska rollfacket i sekundteatrarnes
repertoar finnas så många skiftningar, att de godt sida om sida kunna bibehålla
publikens odelade sympatier.
Fröken Hjort är i denna stund vår bästa Stockholms-ingenue, den, som
gifver sina roller med minst manér, med den största ungdomliga fraicheuren,
i synnerhet när rollen har en någorlunda stark komisk anstrykning såsom
Aga-petus i »Herr Dardanell» och den skånska »tösen» i »Våra flickjägare».
Antingen förtjänsten är den (unga skådespelerskans egen eller tillkommer den
ledning, under hvilken hon arbetar, är det anmärkningsvärdt, huru fullkomligt
hon afhåller sig från Öfverdrifter och från att pressa fram sina repliker mer
än "tillbörligt är. Hennes begränsning tills vidare ligger däri, att hon behöfver
denna färgläggning, det märktes bäst i förpjesen »O, min Adelaide», där den
unga frun, som ej är något annat än den unga frun i en fransk fars, som
kommit till för betjäntrollens skull, med ett ord en vanlig, schematisk farsfigur, nog
kommit mera till heders, om den spelats af fröken Gottschalk. Det lilla
styckets herr-roller gåfvos lifligt och bra af hrr Wagner j:r och Bergqvist, om det
ock vore lämpligare med en något äldre komiker i Brunos roll.
Jag nämde »Våra flickjägare», så har denna vinters trumf-ess hetat,
liksom fjoråret hade sitt i »Petermans flickor». Här märktes utom de redan
nämde herr Wagner-père, så ungdomlig och liflig som någonsin W.agner-fils,
herr Gründer, hvars skånske patron var en mycket god komisk roll med
mycken saft men utan öfverdrift. Herr Hirsch har i vinter företrädesvis lyckats
i roller, då han spelat unge män med ett eller annat lyte, antingen har han
stammat, eller ock varit ytterligt nervös, ytterligt närsynt eller helt enkelt
dansmästare, men då till en sådan grad, att det nästan blifvit ett lyte. Allra
roligast var herr Hirsch emellertid i Meilhacs »Min kusin», som, sedan den gifvits
af Judic vid hennes korta besök i Stockholm i December, på nyåret togs upp
på Södra teatern. Strängt taget parisisk var herr Hirsch måhända icke i någon
ovanlig grad, men det behöfves icke i den rollen i Stockholm; han var rolig,
det är hufvudsaken.
Hufvudrolen i »Min kusin», den roll med hvilken hela stycket står eller
faller, spelades af fru Helga Rundberg som gäst. Jag tror, att det är något
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
