Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEATER-REVY.
189
enda anmärkning jag skulle vilja göra är, att han spelar i för långsamt och
enformigt tempo. Litet mera allegro och tempo rubato skulle ej skada! Herr
Personne hade vid denna repris öfvertagit ännu en af herr Hedins gamla
roller, och han var mycket rolig som den pratsamme, litet dumme ryttmästaren.
»Blond och brunett» är ett mycket mera gammalmodigt stycke, hvars på
väl artificiell väg framkallade komiska scener ej riktigt »gå i» vår tid eller
stämma öfverens med våra kraf på scenisk teknik, och som ej heller lemnar
rollinnehafvarne nog tacksamma uppgifter, för att de skulle kunna rädda
situationen. Knut Almlöf lär förr hafva gjort detta i den roll, som nu innehades
af herr Baeckström, men denne mera mångpröfvade än mångsidige skådespelare
har ej sin lycklige afton, då han spelar f. d. notarien Duplan. Gamle
teatervänner återse med nöje herrar Hedin och Norrby i roller, som de spelat för
längesedan, vi yngre känna mera vördnad för veteranerne och glädje för deras
skuld, att de ännu kunna memorera och spela större och vanskligare uppgifter,
än vi egentligen lyckas uppfatta någon riktig, genomförd bild af den figur, de
vilja framställa. Minnet af forna glans- oeh kraftdagar bidrager väsendtUgt att
försona med hvad som nu måhända brister i framställningen. Af liknande,
fast motsatt grund hade återupptagandet af »Blond och brunett» ännu ett
intresse däri, att titelrollerna anförtrotts åt ett par af teaterns elever. Här är
det förhoppningen, om hvad som kan komma, som stämmer åskådaren
sympatiskt, i synnerhet när detta hopp tyckes hafva så goda skäl för sig, som här
var fallet. Den »blonda», fröken Svanström, var en spritt ny bekantskap; ett
fint och intelligent yttre och en mycket vacker stämma var det, som först
tilltalade, sedan märkte man med välbehag en god, enkel uppfattning och ett
godt talsätt. Fröken Jansson, brunetten, har ju redan försökt sig på ett par
småroller i »Margot» och »Kärlekens triumf»; i synnerhet i den sistnämnda och
i »Blond och brunett» vidlådde en viss tillgjordhet hennes uppträdande, något
som var gjordt på att vara »sött». Så kom emellertid »til syvende och sist»
på terminen elevskolans offentliga uppvisning, och denna gestaltade sig till en
verklig succés för fröken Janson, liksom för ett par af hennes kamrater. I
första akten af »Jane Eyre» utvecklade denna nybörjerska så mycken energi
och kraft i sitt spel utan att dock slå öfver, hennes röst hade i synnerhet i.
det lägre registret så mycken uttrycksfullhet, att resultatet blef ett sällsynt godt
elevarbete.
Utom fröken Jansson utmärkte sig till sin fördel i synnerhet hr de Wahl
och fröken Rising. Herr de Wahl har måhända ej i sin natur den svärmiska
grundton, som alltid vibrerar igenom Ambrosius’ repliker, och som förut å
vår scen fått så vackra uttryck; hans framställning riskerade stundtals att falla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
