Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MARSCHER OCH ANDRA TRUPPFÖRFLYTTNINGAR.
20 I
Förf. gifver här en liflig skildring af marschernas svårigheter och
mödor, och likväl beror ett krigs utgång till icke ringa del på den
skicklighet, med hvilken dessa marscher anordnas och utföras.
Såsom det framgick af föregående uppsats, som rörde krigets
allmänna förlopp, utgöra marscherna soldatens hufvudsakliga sysselsättning
i krig. Om trupperna också på järnväg förflyttas till krigsskådeplatsen,
så vänta dem ihållande marscher, så snart de stigit af tågen, ty man kan
icke föra fram dessa allt för långt, och sedan härarna blifvit samlade,
måste de marschera för att söka upp sin fiende. Det kommer till ett
slag, kanske till flera. Den segrande* måste draga fördel af sin framgång
och nu, då fiendens motstånd är betydligt minskadt, söka så fort som
möjligt nå målet för sina rörelser, och de segrande truppernas belöning
blir ansträngande marscher. Den besegrade måste vika undan för att
draga sig ur beröringen med fienden, på det han må kunna erhålla
förstärkningar och ombilda sina trupper, och ju fortare han marscherar,
desto större utsikt har han att kunna utplåna motgångens följder. Tiden
är för båda parterna af stort värde, och det gäller för den ena icke
mindre än för den andra att väl begagna den samma.
Med afseende på marschförmågans betydelse yttrar von der Goltz
i sitt redan berörda arbete: »Hvilken öfverlägsenhet den bättre
marscherande hären eger, beror därpå, att dess befälhafvare städse kan hastigare
än motståndaren samla sina massor för att angripa med öfverlägsenhet.
Häraf kommer också uttrycket att marschera ihjäl fienden. Under
striden kan en ögonblicklig impuls åstadkomma störa saker. Detta är icke
möjligt under en lång och svår marsch. En uttröttad marschkolonn kan
svårligen, icke ens med användande af våld, förmås att påskynda sin
marsch. Ligga blott några hundra man i landsvägsdikena, så upphör
möjligheten att straffa, att kasta sig ned och lemna sig efter är icke
längre förenadt med någon fara för dem, som icke vilja fortsätta längre.
Med rätta bedömer man en trupp efter det större eller mindre antal
ef-terliggare, som den lemnar efter sig under en ansträngande marsch.»
Sanningen af detta yttrande bevisar hvarje krig, där en kraftfull
ledning gjort sig gällande. Utan så marschdugliga trupper, som
tyskarnes voro, hade hvarken den stora kringgående rörelsen kring Metz eller
Mac-Mahonska arméns fasttagande vid Sedan eller många företag under
senare delen af kriget kunnat utföras. Oförmågan att marschera gjorde
å andra sijdan hvarje framgång omöjlig eller värdelös för de nyuppsatta
franska härarna. Efter slaget vid Coulmiers den 9 november kunde
fransmännen icke draga fördel af sin seger, emedan de efter några få
dagars rörelser voro urståndsatta att marschera. Bayrarne åter, som
marscherat en hel novembernatt och utkämpat slaget dagen därpå,
räddade sig genom en nattmarsch. Oförmågan att marschera bidrog
ganska mycket till Bourbakis härs undergång i öfre Elsass i januari 1871.
De stora ansträngningar, med hvilka marscherna’ äro förbundna,
bero icke endast på den kraftförbrukning, som själfva förflyttningen or-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
