Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 7–8 - C. O. Nordensvan: Marscher och andra truppförflyttningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Marschernas verkningar äro, såsom vi funnit, i första hand att söka
i den hastighet, med hvilken de utföras, men här vid lag måste man
dock taga i betraktande, att det ingalunda är tillräckligt att komma fram
så fort som möjligt, utan att man måste komma fram med sina trupper
i ett sådant tillstånd, att de äro användbara för det ändamål, man afser
att vinna med marschen, ty denna är aldrig sitt eget ändamål. Alla
tiders krigshistoria har naturligtvis att uppvisa marscher, då under en eller
några dagar synnerligen stora afstånd tillryggalagts, men undersöker
man närmare de långväga förflyttningar, som blifvit ryktbara genom sin
hastighet, så finner man, att de endast obetydligt öfverskridit mättet på
dagsmarschens längd, under det däremot rastedagar icke alls förekommit
eller ock endast sparsamt. Så tillryggalade Torstensons här under tågen
tvärs igenom Tyskland 1642 och 1643 i medeltal endast 15 km. om
dagen, under det Banér på återtåget från Torgau till Landsberg lemnade
efter sig 32 km. om dagen under sju dagars tid samt under marschen
till Regensburg 28 km. om dagen under samma antal dagar, och då var
rytteriet det talrikaste vapenslaget. Då Fredrik II, efter att vid Rossbach
hafva besegrat fransmännen och rikshären med all hast skyndade till
Schlesien mot österrikarne, tillryggalade hans trupper under femton
dagar knappa 20 km. om dagen, och vid marschen till slaget vid Zorndorf
lemnade hären under elfva dagar efter sig 25 km. om dagen. Vid
enstaka tillfällen förekommo dock dagsmarscher på 35—40 km. Då
Napoleon I år 1806 med »den bästa armé, som någonsin funnits», ryckte fram
genom passet mellan Thüringer-Wald. och Erzgebirge, tillryggalade hans
högra och mellersta, till 67 och 90 tusen man uppgående kolonner från
den 8 till och med den 13 oktober 27 och 25 km. om dagen. Under tyska
härarnas kringgående rörelse kring Metz 1870 tillryggalade flera armékårer
två dagar å rad 35—40 km. om dagen, men i medeltal för hela
framryckningen frän gränsen till Metz torde dagsmarschen icke öfverskridit det mått,
som de andra tyska härarna nådde, hvilka följde efter Mac Mahon till
Sedan, och hvilket för olika armékårer under nio dagar i medeltal
vexlade mellan 17 och 26 km. om dagen.
Under en kortare tidrymd hafva mången gång enskilda
truppafdelningar tillryggalagt ganska långa vägsträckor. Ett af de vackraste
exempel härpå lemnar 9:de tyska armékårens marsch till Orléans den 16 och
17 december 1870. Efter striderna vid Loire förföljde prins Fredrik Karl
den slagna franska Loire-armén under general Chanzy vesterut, då
underrättelse den 15 december ingick, att den vid Bourges stående
Bourbaki ryckte fram öster om Orléans och redan drifvit den tyska
besättningen från Gien, det vigtigaste öfvergångsstället öfver Loire-floden. För
att vara beredd på allt, som kunde inträffa, beordrade prinsen den
närmaste kåren, den 9-.de, att följande dag gå något tillbaka, till ett ställe
med namnet La Chapelle. Då sagda dag, den 16, underrättelse ingick,
att Chanzy dragit sig tillbaka, och att intet vidare var att uträtta mot
honom, befalde prinsen 9:de kåren att skynda till Orléans med afsikt att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
