Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 7–8 - F. U. Wrangel: Från konstutställningen i Göteborg. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 12
FRÅN KONSTUTSTÄLLNINGEN I GÖTEBORG.
fattningen af målarekonsten, som i så rikt mått funnit plats i »Valands» salar,
vill jag, innan jag går att redogöra för enskilda här utställda konstverk, med
några ord angifva min ståndpunkt till densamma.
Krafvet på realistisk uppfattning inom det moderna måleriet har så
småningom allt mer och mer funnit rotfäste och behofvet att endast återgifva, hvad
man verkligen sett eller ser, har bragt konstnärerna att hålla sig till ämnen,
hvilka det varit dem möjligt att utföra med så att säga fotografisk
noggrannhet. Detta är nu godt och väl och vore däremot strängt taget intet att
anmärka, såvida ej ’bristande smak hos en del konstnärer förledt dem att måla
ämnen och föremål, hvilka lika litet kunna väcka den icke konstnärligt bildade
allmänhetens intresse som tilltala dess skönhetssinne. Sådana ämnen äro
likväl, jag vågar påstå det, föga egnade att höja konsten eller göra den till en
ingripande faktor i ett samhälles smakutveckling. Jag förstår väl huru en i
öfrigt intetsägande, men realistiskt utförd stämningsbild t. ex. kan tilltala såväl
konstnärer som allmänheten och jag inser fullkomligen dess berättigande, men
de konstprodukter däremot, där hvarken stämning eller ämne hafva något att
betyda och hvilkas enda förtjänster bero på utförandet och endast kunna rätt
bedömas af konstnärer eller mången gång endast af d.en konstnär, som utfört
bilden, äro enligt min åsikt till föga fromma för den bildande konsten. Man
måste därföre beklaga, att våra konstnärer så ofta egna tid och krafter åt
sådana ämnen och särskildt att utställningarne i så stor utsträckning belamras
med bilder, hvilkas rätta plats vore i ateliern, där de såsom rön, konstnärerna
emellan, kunde beundras eller kritiseras.
Att en målning endast därföre att den är »bra gjord» kan väcka
målarnes, ja till och med konstvännernas, intresse inser jag fullväl, men om
konstens mål skall vara att bilda och förädla, får den ej sänka sig ned till en
nivå, som icke i någon riktning har att skaffa med det sköna eller det ädla.
Hvad vinner samhället på att herr X. utställer några skizzerade björkstammar
eller att herr Y. behagar visa publiken huru en ful, kanske illa målad,
bondpiga plockar potatis. Tyvärr frestas just mindre framstående målare genom
lättheten att »tå ihop» en tafla att utställa dylika bilder. Hvar. är då nyttan?
Hvar finnes det berättigade? Hvarest söka det sköna?
På tal härom vill jag med anledning af nu pågående utställning och
nyligen afslutade elevutställning vid målareakademien göra en anmärkning emot
det raseri att utställa, som mer och mer gripit omkring sig. Gå upp på våra
konstföreningar, gå till herr ßlanch, res till Göteborg och betrakta utställningen
i »Valand», tänk på Akademiens ofvannämnda utställning och Ni skolen blifva
förskräckta Öfver den mängd underhaltiga bilder, som blott i år utställts. En-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
