Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 7–8 - Richard Steffen: Ny lyrik (Fröding, Hallström)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
respektive diktarfysionomier. Men nu skulle den ene alltför mycket lida härpå,
han skulle förlora ännu mer, än då man ser dem hvar för sig. Ty Gustaf
Fröding är den, som dragit den allmänna uppmärksamheten till sig och det
med rätta. Han kom med sin dragharmonika och precis som
"Nils Utterman token och spelmansfanten,
han satt med sitt bälgspel vid landsvägskanten
för dudeli! dudeli! dej!"
"... rockskjörten flaxade, förkläden slängde,
och flätorna flögo och kjolarne svängde",
"... en räf stämde in i den lustiga låten
och en uf skrek uhu! ifrån Brynbärsbråten."
"Ibland är han dyster och bitter
och melankoliskt bizarr,
ibland litet svärmiskt elegisk
och sjunger ibland till guitarr.
— Den andre är munter och lustig
och bondsk och groft burlesk.
För honom är sorg och bekymmer
blott skrymt och skrock och fjäsk.
Han grubblar ej alls, han skrattar
åt lifvet helt sonika
och hvisslar och sjunger och spelar
på dragharmonika."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
