Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 7–8 - Richard Steffen: Ny lyrik (Fröding, Hallström)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"I skuggans svala skygd en nymf sig tyst förnöjer
med sina fingrar små att binda sig en krans.
Dess puderhvita hår dess ljusa hy förhöjer,
som rosens hy förhöjs af solens klara glans.
En hvit herdinnehatt, beprydd med röda ränder,
är fästad som ett tak på denna blomstidyll;
så satt väl mången gång vid greska floders stränder
den höga svanens nymf ell’ modern af Hercule."
"Ane hin gamle.
Liksom Peer Gynt är norrman, käck och ung,
som spelar originelt på skrytets skramla,
vårt lynne ock sig till en typ fått samla,
vår dyre Ane, Svears store kung.
Han älskade det pröfvade och gamla
och gammal själf, fann aldrig tiden tung.
Hvart år föll ned som guld i späckad pung;
att vinna fler han lät hvart hänsyn ramla.
Han offrade till Odin sina söner,
ty ungdomsmod fick vika i hans mening
för grå försiktighet, som faror siar.
Hell Ane, Svenskars Svensk! Ditt namn jag kröner,
du ålderns visdom uti täck förening
med barnets oskuld, där ditt horn du diar."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
