Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 9–10 - Georg Nordensvan: Romerska dagar på 1840-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 82
ROMERSKA DAGAR PÅ 1 S 4 O-TALET.
mål ville de nå genom att tillegna sig quattrocentisternas innerlighet i känslan
och deras naiva enkelhet i uttrycket. Men det tycks ha fattats dem smidighet
att tränga in i’ en förgången tids själslif, eller kraft att med stöd af hvad de
primitive hade att lära bygga sig själfva en ny tankevärld. Den personliga
uppfattningen var det, de i främsta rummet saknade. Overbeck,
nazarener-nes höfding, var en blid men tam natur — Lundgren kallar honom en
»Mam-sellengeist». »Deras mål» — yttrar densamme — »är att framställa
häntydningar om en mera andlig värld än den verkliga, och därför betrakta de färg
och clair-obscur såsom om ej precis syndiga, så likväl obehöfliga och
förkastliga element i målningen.» Skolans alster blefvo overkliga, symboliska,
urvattnade och tomma, och som den ringaktade naturstudiet, så hade den ej lifskraft
nog att kunna lefva länge.
För de våra hade de tyska klosterbrödernas konst föga tilldragande.
Plagemann blef den ende af svenskarne som närmade sig deras riktning.
Våra landsmän voro tillräckligt sunda för att ställa sig misstrogna mot
alla torra doktriner. De slöto sig till dem af de samtida, som ansågo
konstens uppgift vara att utvälja, framhålla och skildra det sköna i naturen. De
rönte starkare intryck af tyskarne än af fransmännen — landskapsmålarne
särskildt funno sitt ideal i den unge, mångfrestande Andreas Achenbachs italienska
landskap.
Personlig blef skedets konst minst af allt. Den som i Thorvaldsens
museum eller i Münchens nya Pinakotek genomgår de smårum, där de italienska
genrerna och landskapen förvaras, känner föga lust att se efter målarnes namn.
Svensken tycker sig i mer än en af dessa målningar se ett arbete af Palm
eller Stäck, men finner, att målningarna äro signerade med namnen Gurlitt,
Richard eller Max Zimmermann, Buerkel, Jacobs, Ott m. fl., och ser med
glädje, att de båda landsmännen tillhörde riktningens skickligaste målsmän,
äfven om de i lika hög grad som de tyske kamraterna saknade just den intima
naturuppfattningen, saknade förmåga eller vana att gifva det personliga
stämningsintrycket lif i sin tolkning af verkligheten.
Det är mera riktningen än dess enskilde företrädare man fäster sig vid,
då man gör ett besök bland romarnes målningar från detta skede.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
