Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 9–10 - Georg Nordensvan: Romerska dagar på 1840-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 82
ROMERSKA DAGAR PÅ 1 S 4 O-TALET.
båtsmän och hade åror som de rodde med ut åt sidorna — den som körde
var klädd som en häst.» *
För hvarje år väljes en ny president. Vid det omtalade tillfället var det
den tyske akvarellisten Werner, klädd som Fredrik den store och följd af en
väldig skara generàler i brokiga uniformer. »Det är den största parodi man
kan tänka» sig, ty den sker under Guds klara himmel och midt ibland en
betydlig människomassa.»
Vid framkomsten till Cervaro mönstras kohorterna och »folksången»
af-sjunges, den tyska visan:
"Freut euch des Lebens,
weil noeh das Lämpchen glüht!
Pflücke die Rose,
eh’ sie verblüht!"
Festmåltiden väntar med tal och glam. De som äro hågade för
krigar-dater skjuta till måls med pilar och kastspjut på en målad, glasögonsprydd
professor, som heter »der Recensent».
Återtåget på kvällen är dock det mest groteska. Festyran har alltid
gripit några, så att de tagit sig för mycket till bästa af det eldiga vinet. Dessa
lämpa sig förträffligt att spela de blesserades roll. En med oxar förspänd vagn
står redo för deras räkning, särskildt för detta ändamål anstälda »kirurger»
taga dem om hand och alla kohorterna skyldra, när dessa blesserade med en
trumslagare i spetsen passera förbi de djupa leden. —
Om somrarna sprides kolonien åt olika håll. Då blir solen skuggsidan i
den italienska tillvaron. Roms gatstenar äro glödheta, de, som satt sig i sinne
att stanna arbetsamma kvar i sinä atelierer, göra heroiska ansträngningar för
att hålla sig vid vigör i det slappande kvalmet. Modellerna somna, leran
torkar i skulptörens hand, där han arbetar i blotta skjortan, med en gördel
om magen, svettas och dricker vatten.
De, som så kunna, ha skuddat den eviga stadens stoft af sina fötter. Vi
träffa dem litet hvarstädes ute på landsbygden — exempelvis vistas
sommaren 1846 Stäck och Wahlbom i Frascati, Palm och Troili vid Gensano, Molin
och Lundgren i Subiacos omnäjd, Stäck i norra Italien, »Fågeln» i Civita
Vecchia.
Det kan vara varmt äfven uppe i bergen. En gång är hettan så
för-slöande, att Wahlbom daterar en teckning i skizzboken »Tivoli den 374-.de juli».
Men hvilket härligt kringflackande! Egron mår så *bra uppe i sitt
paradis, att han finner sig föranlåten att skildra sitt dolce far niente på vers, då
han en gång skrifver ett affärsbref till en af kamraterna. Det är föga att undra
på, att brefvet ej bär något årtal — tiden stod stilla för brefskrifvaren, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
