Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 11 - C. O. Nordensvan: En här i fält
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
men de flesta af de förut anmärkta bristerna kvarstodo dock oafhjälpta.
Halfva antalet fördelningar saknade i fred artilleri, de flesta träng, och
fördelningschefens myndighet blef alldeles den samma som den förra
generalbefälhafvarens, då han ännu icke ens lyckats få till sitt biträde en
intendent och sålunda icke heller kunnat få någon ledning med afseende
på de ekonomiska bestyren. I stället för att i fred liksom i krig vara en
armé i smått, såsom det höfves den högsta enheten, och hvarigenom den
svåra öfvergången till krigsförhållandena underlättas, är vår fördelning
ett mellanting, något halft, som haltar på båda fötterna.
Att de truppförband, som kriget fordrar, skola finnas redan i
fredstid är öfver allt en trosartikel, och det är ingalunda svårt att öfvertyga
sig om dess riktighet.. Men huru förhåller det sig t. ex. med våra
brigader? Jo, af dem finnes i fred icke ett spår. Då brigaden drages
tillsamman, tages dess ena regementschef till brigadchef, hvarigenom
befälsförhållandena inom regementet i fråga högst betänkligt rubbas, och för
att besätta adjutantsplatserna måste kavalleriregementena lemna ifrån sig
för dem själfva mer än väl behöfliga officerare. Att den nya
brigadchefen kanske allt för väl känner det ena, men sannolikt icke alls det andra
regementet, är en ytterligare olägenhet.
Af icke mindre vikt än fastheten af de högre truppförbanden är
befintligheten redan i fredstid af de lägre. Bataljonerna och
kompanierna, hvilka spela en så stor roll på nutidens slagfält, måste hafva
sammangjutits redan före krigets utbrott; då kriget står för dörren, måste
man taga dem färdiga. Att i fredstid hålla kompanierna vid den styrka,
med hvilken de skola uppträda i krig, är naturligtvis omöjligt, hvarför
man måste nöja sig med att hafva endast kärnan af krigskompaniet, den
goda kärna, kring hvilken det nyinkallade manskapet sluter sig, och som
skall gifva det sin goda anda. Kompaniets betydelse uppskattas också
till fullo i alla länder och öfverallt utrikes finner denna sitt uttryck i
grundsatsen, att kompanichefen skall utbilda allt sitt folk, en grundsats,
som, åtminstone hvad beträffar rekryterna, nu mera arbetat sig fram äfven
vid de flesta af våra värfvade trupper. Att vid krigstillfälle nybilda hela
kompanier och bataljoner, såsom våra utrustningsplaner förutsätta, är en
ytterst betänklig åtgärd.
Vi måste emellertid förutsätta, att vår svenska fördelning, som i
fredstid räknar 8 bataljoner eller något mera, genom nyformering af tredje
bataljoner på krigsfot skall utväxa till 12 bataljoner, förenade i 4
regementen och 2 brigader. Samma indelning af divisionen (fördelningen)
återfinnes med små variationer i utländska härar — i den ryska har
regementet dock såsom nämdt 4 bataljoner och divisionen följaktligen 16 —,
hvarefter 2 — undantagsvis 3 — divisioner utgöra en armékår.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
