Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Några ord i judefrågan.
Då det i forna tider blef tal om judarnes sociala ställning och
politiska rättigheter, utgingo betänkligheterna i det väsentliga från deras
trosbekännelse, deras förnekande af kristendomen. En kristen stat kunde,
menade man, ej inom sig. tåla okristliga elementer, minst af allt ett folk,
öfver hvilket den förbannelsen hvilade, att det förskjutit Herren och haft
honom till korsets död. Nu, då judefrågan efter några årtiondens
begrafning återuppvaknat, talar man ett annat språk. Af okristna elementer
har vårt samhälle tillräckligt, för att ej ur denna synpunkt finna sig
särskildt besväradt af judarne. Saken har nu väsentligen förlorat sin
religiösa karakter och fått en öfvervägande social betydelse. Man ser i judarne
faran af »en stat i staten», man fruktar deras politiska rättigheter icke
därför att de förneka Kristus, utan därföre, att de, efter hvad man
förmenar, aldrig skola känna sig som verkliga barn af det fädernesland, som
beviljat dem dessa rättigheter. En jude menar man, känner sig blott i
andra rummet såsom svensk. I första rummet känner han sig som jude,
som medlem af Guds utkårade folk.
Ett gammalt ordspråk säger, att »blod är tjockare än vatten».
Historien lär oss, att inget så verksamt medel finnes till olika samhällselements
sammansmältning som släktskapen. När äktenskap blefvo tillåtna och
vanliga i det gamla Rom mellan patricier och plebejer, i England mellan
normander och anglosachsare, dröjde det ej många generationer, innan
dessa skarpa sociala motsatser försvunno. Och ett till antalet så
underlägset samhällselement, som t. ex. judarne bland vårt folk, måste på den
vägen spårlöst försvinna. Sem bor ej längre i Jafets hyddor, då Sems
barn äfven äro Jafets.
»Die Juden amalgamieren sich aber nie», utropade med häftighet en
tysk, med hvilken jag samtalade i detta ämne — i Tysklands egen
hufvudstad. Det är åtskilliga år sedan dess, och jag vet ej, om han nu
vidblifver denna sin åsikt. En tysk jude, med hvilken jag då ock
samtalade i samma ämne, yttrade beträffande amalgameringen: »Das ist nur
eine Frage der Zeit.» I Tyskland må nu med allt detta förhålla sig huru
som hälst. Måhända har den Semitiska frågan där ett visst berättigande
på grund af judarnes större antal och obenägenhet för sammansmältning
med landets öfriga befolkning. Hvad vi vilja framhålla är blott, att i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 20 23:16:58 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1891/0342.html
