Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 11 - E. G.: Teater-revy
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
346
teater-revy.
förtjänst, genom en lycklig natur eller genom goda studier i ett annars ofta
försummadt afseende, beledsagas hennes framställning alltid af en spelande
uttrycksfull mimik, som alltid är med, men aldrig går för långt, aldrig blifver
till grimaser eller närmar sig pantomimen. Detta är genast något, som måste
intressera åskådaren. Första gången, som Giulios namn nämnes, är det i ett
sammanhang utan någon vikt, Fabrizio säger i förbigående, att han ej är på
kontoret eller något dylikt, men det drager en kort, ovilkorlig skugga Öfver
Emmas ansikte, hvilken säger så mycket om, hur hon tänker på sin bedragne
make. Och när hon så är samman med mannen och älskaren på samma
gång, ligger det alltid så mycket och så skiftande uttryck i de spanande blickar,
hvarmed hon betraktar dem båda, att åskådaren ovilkorligen får klart för sig,
huru sönderslitet denna kvinnas lif är, att hennes ställning är ohållbar, att
hennes stulna lycka måste vändas i ångest och sorg.
Om ock fröken Seelig för sma år gjort något märkvärdigt godt i denna
roll, måste jag dock skynda att säga, att hon ej särskildt framträder, ej af sådan
anledning här kommit först på tal. Ty detta stycke spelas på alla händer
förträffligt, en föreställning däraf är en stor heder för teatern och en odelad
uppbyggelse för åskådaren. Det är ej ofta vi sett en karaktersroll gifven af
svensk aktör s|som herr Personne här gifver grefve Arcieri. Rollen är liten
men mycket svår, den inskränker sig till en scen, men en mycket viktig scen,
och den scenen kan svårligen göras bättre. I synnerhet är det
anmärkningsvärdt, huru fullständigt herr Personne lyckats frångå sitt eget jag, sitt vanliga
spelsätt, hvilket annars ej plägar vara honom lätt. Masken och rörelserna äro
slående, talet med den omlagda stämman utomordentligt karakteristiskt, och
minspelet på en gång vältaligt och måttfullt. För att jämföra herr Persönnes
prestation med något jämngodt af hvad vi på senare år sett här hemma,
måste jag, trots olikheterna i pjeser och roller, gripa till Olaf Poulsens etatsråd
Hansen eller kusin Charles.
Herr Skånbergs framgång i älskarens roll beror dels på att rollen ligger
förträffligt för honom, dels därpå, att hans uppträdande blifvit mera lössläppt,
lifligare, tvångsfriare än förut. — Herr Hillbergs ädle äkta man, som är så fri
från misstankar, ända tills den förfärliga vissheten tränger sig på honom,
passade förträffligt in äfven här. Jag säger »äfven», men tillåter mig ej att utan
ett grundligare studium af stycket afgöra, huruvida det är författarens fel, att
figuren är så fullständigt densamme som Manuel i Galeotto. — Allt det viktiga,
som förf. afsett genom Marthas figur, kom på det enda rätta sättet fram i fru
Julins enkla och kraftiga återgifvande af rollen, och herr Gründer var utmärkt
på sin plats, såsom den där ensam gifver ett par lustiga afbrott i handlingens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
