Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
37°
SVENSK FILOSOFT.
På liknande sätt kunna ock de andra invändningar, som framställts mot
odödlighetstron, beröfvas sin öfvertygande kraft genom hänvisning till det
#
ovederlagda ignoramus: vi veta så litet hvad lif och medvetande äro och
innebära, att vi måste vara ytterligt försiktiga, när det gäller att under
särskilda förutsättningar neka själslifs möjlighet.
Men en annan sak är, huruvida positiva skäl för odödlighetstron kunna
förebringas. Denna afdelning af författarens framställning synes oss
jämförelsevis svagast. Hans hufvudargument är detta: döden skulle sakna mening, om
ej bortom honom grydde ett nytt lif. D. v. s. bedömer man lifvet blott från
fysikaliska synpunkter, så kan ej uppgifvas något skäl, hvarför detsamma en
gång skall upphöra i dess gifna form. Så länge jag lägger bränsle på elden, så
länge brinner elden. Så länge åt kroppen erbjudas erforderliga näringsämnen,
så länge bör dess lif och rörelse ock kunna antagas fortfara. Hvarför har då
allt organiskt lif ett slut? Hvarför torkar trädet alltid förr eller senare ut?
Hvarför dör människan förr eller senare äfven midt i öfverflöd af
näringsmedel? — Det enda rimliga svaret måste blifva det: ett kommande lif bryter
in och tränger undan det förra. Liksom larfven måste lemna rum för fjäriln,
så måste jordemänniskan förbytas i en varelse med annan lifsform.
Detta argument må gälla hvad det kan. Mera än en hypotes blir ju
dock ej på denna väg odödlighetsbegreppet. Det är ju tänkbart, att någon
annan förklaring af förgängelsen skulle kunna finnas, äfven om den ännu ej
blifvit formulerad. Från materialistiskt håll skulle man säkerligen vilja försvara
sig med hänvisning till någon teori om de kroppsliga organens förnötning.
Man kunde ju tänka sig, att väl näringsämnena med ty åtföljande
omsättningsprocesser i det stora hela ersatte de förbrukade kroppsdelarna och lifsenergierna^
men att dock ett visst kvantum däraf vid hvarje funktion förblefve oersatt
inom varelsen själf, omsatt i kraftprodukter utom honom. Likt ett kvarnhjul>
som slutligen under sin gång förnötes, skulle då af denna anledning det
kroppsliga lifvet ock en gång af rent mekaniska skäl kunna tänkas stanna sitt lopp.
Odödlighetshypotesen är vida mera tilltalande, det är sannt: men
vetenskapligt bevisad är den väl härigenom icke.
Ej heller torde det vara denna tankegång, som i allmänhet utgör inom
den allmänna meningen stödet för odödlighetstron. Oss synes därför förf. hafva
bort egna någon undersökning åt de vanligare argumenter, som för en sådan
tro pläga anföras. Åtminstone anmärkningarne i bokens slut hade ju härtill
kunnat lemna erforderligt utrymme. — Särskildt hålla vi före, att de skäl för
odödligheten, som kunna hämtas från praktiskt område förtjänat undersökas.
Odödlighetslärans samband med såväl sedelära som religionsfilosofi är så intimt*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
