Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 12–13 - Frans von Schéele: Svensk filosofi (L. H. Åberg)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
373 ’ SVENSK FILOSOFI.
medföra någon moralisk förbättring. Den kan försätta människan i förhållanden,
där omvändelsen blir lättare eller svårare; det är allt. Ett. moraliskt ondt är
sålunda möjligt på andra sidan grafven. Men att detta där skulle vara
oförbätterligt, därför finnas inga filosofiska skäl; lika litet som för en visshet om
förbättringen hos den enskilde. Tänkbart är, att han såsom fri, ständigt
bestämmer sig för det onda och så blifver evigt osalig.
Synnerligen intressant är ock den fråga, som förf. behandlat i sitt andra
föredrag, nämligen spörsmålet: »/ hvad mening gifves det en allmängiltig
morals Och hans sätt att behandla ämnet är ock af värde, ehuru
föreläs-ningsformens* knapphet här tyckes hafva lagt ännu strängare band på
utredningen, än i de öfriga föreläsningarne.
Förf. utgår från det oförnekliga faktum af olika moraliska åsikter hos
skilda tider och olika folk. Innebär ej detta, att moralens bud i sig själfva
förändras? Upphäfver ej detta moralens allmängiltighet och nedsätter densamma
till något blott konventionelt, den fastställda seden i det samhälle, hvari
individen lefver?
Då vilden så uppfattar rättvisan, att han ser denna förverkligad i
blods-hämden, så kunna vi väl ej säga, att han gör orätt i att öfva blodshämnd.
Men för oss vore ju samma handling ett groft brott. Beror då ej skillnaden
mellan rätt och orätt helt och hållet på de kulturförhållanden, hvari man lefver?
Emot ett sådant betraktelsesätt reser sig dock hela vårt moraliska
medvetande. I praktiken veta vi mycket väl att skilja mellan, hvad sed och bruk
bjuda och hvad samvetet fordrar af oss. Moralens bud uppträda med en
helt annan auktoritet, än den konventionella samhällsseden. Ett strängt och
egentligt »böra» kan ur den sistnämnda aldrig härledas, blott mer eller mindre
fördelaktiga klokhetsregler.
Då kan man söka lösa frågan på ett motsatt sätt, hvilket väl torde vara
hvardagsmeningens. Morallagen själf är — säger man då — evig och
oföränderlig. Växlingarna bero blott på den bristfälliga mänskliga uppfattningen.
—- Tydes detta så, att däraf skulle följa, att våra förfäder haft moraliskt orätt
t. ex. i blodshämnden; så är åsikten felaktig. När ens samvete bjuder
blodshämnd, så är denna ock det enda moraliska handlingssättet. Det slutliga svaret
blir sålunda detta:
Det gifves högre och lägre ståndpunkter i moraliskt afseende. Rätt
handlar den, som fullgör hvad hans ståndpunkt kräfver, och detta kraf finner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
