Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Häfte 12–13
- Frans von Schéele: Svensk filosofi (L. H. Åberg)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
375 ’ SVENSK FILOSOFI.
. Och därmed vidröra vi en annan sida i föredraget, hvari en närmare
utredning varit önsklig och äfven i korthet kunnat presteras. Vi syfta därpå,
att förf. alltid talar om »den personliga öfvertygelsen» såsom den moraliska
vägvisaren. Men en öfvertygelse kan ju vara till i abstrakt eller konkret form.
Hvilkendera har vid möjliga konflikter dem emellan företrädet på det moraliska
området? Af förfis hela ståndpunkt kan man sluta till, att han gifver företrädet
åt den konkreta. Men hvarför säges då icke 1 dess ställe samvetet; i hvilket
begrepp konkretionen redan enligt det allmänna föreställningssättet är
inbegripen? »Verkligt personlig» kan ju den abstrakta åsikten vara lika väl, som
den konkreta.
* *
*
Af i vårt tycke jämförelsevis mindre intresse är den fråga, som behandlas
i den första föreläsningen. Och framställningen verkar icke heller här,
åtminstone på oss, så Öfvertygande, som i de båda andra delarne af förfis publikation.
Ämnet är här: »De filosofiska konsekvenserna af Darwins och Weissmanns
ärftlighetsteorier.»
Den sistnämndes teori är i de allmänna grunddragen den samma, som
Darwins, hvilken väl kan förutsättas såsom allmänt bekant. Men det finnes en
viktig differenspunkt. Weissmann förnekar nämligen förvärf da egenskapers
ärftlighet. Och förf. har nu gjort till sin uppgift att ådagalägga, huru härigenom
hela åsikten får en annan, och enligt hans mening högre betydelse.
För oss minskas intresset af denna undersökning väsentligen därigenom
att vi på det bestämdaste betvifla hållbarheten af den Weissmannska åsikten.
Vi skulle i det hänseendet kunna hänvisa till Spencers åt denna fråga egnade
specialarbete. Men oss synes förnekandet af förvarfda egenskapers ärftlighet
orimligt redan på grund af de erfarenhetsrön, som ingå i den allmänna
meningen eller hvardagsmedvetandet. Weissmann antager, att individen kan lemna
i arf till sina afkomlingar endast sådana egenskaper, som potentiellt äro
innehållna redan i det fröplasma, -hvarur han själf utvecklats. Men då fröplasmat
såsom sådant ej är absolut oföränderligt, utan kan röna inflytande af den
moderorganism, inom hvilket det utvecklas, är det ju allt för antagligt, att det
kan påverkas äfven af egenskaper, som denna moderorganism under sitt lif
förväfvat. Härför tyckes ju blott fordras, att dessa nyvunna egenskager ingripit
så djupt i organismens hela lif, att verkningar däraf sträcka sig äfven till
fosterbildningen. Och lemnar icke den alldagligaste erfarenhet vittnesbörd om
sådant arf af förvärfvade egenskaper. Låtom oss t. ex. hålla oss inom det
antropologiska området. Ärfver icke barnen i våra dagar del i den Öfverret-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Nov 19 02:24:03 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1891/0383.html
